kajsapalmer

Två kapslar E-vitamin, ett glas c-vitamin, 2 doser esperitox, ett pass Body Pump senare sitter jag med en varma koppen och tänker att nu, nu ska jag väl ändå bli frisk. En tryckande känsla över bröstet dök dock upp efter Body Pumpen, men jag tänker att det är musklerna som är slut.

Nu har jag inhadlat riktig mat, jag har köpt frukt och grönsaker. Nu satsat jag, nu ska jag bli frisk och sund.

Vindarna vänder.

Ahh, tisdagsmorgon och jag känner mig en aning mer positiv än igår...i och för sig var jag oerhört negativ igår, så det säger kanske inte så mycket. Hur som helt ska jag försöka göra denna dag till den bästa möjliga. Vaknade med igentorkad hals och slem från lungor till tungrot, men jag ska fortfarande försöka göra denna dag till den bästa möjliga. Önska mig lycka till!!

That's my name med Akcent

Den kan anses knasigt, konstigt och knäppt men denna låter väcker något hos mig. Det är minnen, dofter, känslor och smaker.
Det är smaken av sommarkväll, av cykelturer i mörkret. Smak av martini och av heta kyssar.
Det är doften av nyklippt gräs, av parfym och daggstänkt morgon.
Det är känslan av ljummen luft mot huden, känslan av frihet och mjuka läppar.
Det är minnen från en sommar.

Det är också bilder tillsammans med min syster, tillsammans med min mamma och tillsammans med mig själv. Det är också smaker av mammas bröd, av mjukglass och vatten, massor med vatten.
Det är också dofter av nystädat, av hårspray och av blöt hund.
Det är också känslan av välmående, av ledighet, av gräs mot sina fötter och vind i sitt hår.
Det är också minnen från en sommar.

Denna låten är helt enkelt bra. What more can I say! ;)

Yes, nu är det fredag och jag är nyss hemkommen från ett härligt men tufft träningspass. I och med att jag träänat både onsdag och torsdag var det ett klart handikapp med den träningsvärk jag hade. But still, fantastico!

Nu ska jag iväg till Elina som har tjejkväll och vem vet, det blir kanske en liten runda på stan?

Ha en fantastisk fredagskväll vare sig du myser i soffan eller i baren eller på dansgolvet. Ciao!

Tänk vad det kan vara härligt att leva, och framför allt att sjunga. Det är verkligen skillnad mellan att sjunga och verkligen sjunga...om ni förstår...

Att få sjunga med sin egen röst och ur själ och hjärta gör att man blir så himlans glad och uppåt. Sången ger då en otrolig energikick (och en energisk sångpedagog hjälper ju till också givetvis).

Men nu ska jag inte slösa mer tid på att smattra på tangentbordet, nu ska här lyssnas och reflekteras på dagens lektion. Ciao!

Imorgon. Vårdcentralen, träna?, middag på ciao ciao och Rigoletto. Kan bli en riktigt bra dag.

Nu. Pusjkin och så småningom sömn. Kommer blir en riktigt bra natt.

Önskar det samma om din morgondag och din natt! ♥

Nya tag. Vaknade visserligen med fortsatt svullnad i halsen, men har jag inte gjort det nu i åratal? Jo. Så idag blir det skola, sång och övning. Gårdagen fick mig verkligen att inse att det inte är så dumt att gå i skola ändå, eller i alla fall ha något att göra om dagarna. Nä, nu måste jag trava iväg. Ha en fin höstigdag och tänk positiva tankar!

Idag är ingen bra dag. Varför? Jo...

* Sveriges befolkning har röstat in SD i riksdagen! Jag undrar vad som håller på att hända?
* Jag vaknade med duktigt svullen hals och en tung trötthet. Blir idag alltså hemma för vård av sjuk hals.
* Jag kan på grund av detta inte träna idag
* Jag kan heller inte sjunga, vad finns det då för mening att stiga upp?

Ja, visst, jag är kanske butter, bitter och blåst, men det har man väl friheten att vara ibland. Jag drabbades även på grund av allt elände av en liten hemlängtan. Jag vet dock att jag hade varit minst lika putt hemma som här.

Vad ska jag då ägna dagen åt, om jag inte kan sjunga, inte öva? Jo, jag ska arbeta hemmifrån. Översättta, memorera och liknande. Ja, jag hoppas verkligen denna dagen blir bättre än jag förutspår...

Lördag igår. En lördag som innhöll massa med smaskigheter. Träning, micro, tända ljus och fina filmer...och en tyst korridor.

Ja, nu har jag äntligen blivit med micro och hur ljuvligt smakade inte gröten idag på morgonen? För att fira att vi äntligen funnit varandra, micron och jag, tände jag mina hjärteljus och såg på romantiska filmer igår kväll. Vi hade det så mysigt, Mr Micro och jag.

 


Idag är det städning och tvättning på schemat, men även träning såklart. Min hals är dock inte riktigt ok än. Jag vet verkligen inte vad som är felet. Jag måste gå och kolla upp detta...snarast.

Hur som helst. Söndag idag. Sista dagen på denna vecka som gått i raketfart. Fortsätter det såhär dröjer det inte länge innan snön ligger på marken...Men jag har inget emot att tiden går fort.

Nähä, dags att bege sig ned i tvättstugans mörka vrå.

Denna dag har gått i sagornas tecken. Jag började dagen med Tannhäuser av Wagner på DVD. I eftermiddags var jag på genrep av Faust på Folkoperan och ikväll har jag sett Twilight och New Moon.

Och på tal om att gå över till den onda sidan (som Faust) har jag likt otaliga tonåringar blivit såld på Twilight sagan. Jag kan bli sentimental av filmer, av opera och av musik. Twilight liksom en del filmer och operor och viss musik ger mig en tomhet men samtidigt en upprymdhet och uppfylldhet. Jag vill ha mer.



Det är ju helt genialiskt egentligen. En historia om två människor som älskar varandra men det finns hela tiden ett hinder - hans otroliga begär kan döda henne. Tänk att varje gång man ska kyssa den man längtar så, gör det ont och tänk att varje gång man kysser samma person måste man hålla tillbaka detta starka begär. Detta skapar en energi utan dess like, en energi som är sensuell och rent sexig. Inte undra på att alla tonårstjejer blir som galna i denne Edward.

Jag blir dock inte betuttad i honom, men däremot i kärleken själv. I dess renhet och i dess begär. Tannhäuser handlar om kärlekens olika sidor - renhet och begär och lust. Faust söker efter tappad livslust ungdomen och finner den i Margerethe, men Margarethe väljer den goda vägen. Vilken väg väljer Bella? Vilken väg är egentligen god och vilken är ond?

Är det väldigt konstigt att i mitten av september längta efter vintern? Är det konstigt att längta efter vinterkläder, snö och mörka dagar? Är jag helt knäpp när jag saknar känslan av frusna tår, halka och snödrivor?

Vad jag längtar efter är egentligen inte kyla, halka och mörker. Jag längtar efter känslan när vintern är här. Jag tänker på förra året, på känlsan precis innan jul. Det var en märklig och speciell tid men ändå med känslor och en stämning jag kan sakna.

Jag längtar egentligen inte efter kylan. Jag längtar efter att sitta på ett fik och se ut över vinterlandskapet, Stockholm i snö, känna värmen från tekoppen och dofterna från pepparkakor och saffran, kanel och glögg.

Jag längtar egentligen inte efter halkan. Jag saknar efter de gånger jag sprang till bussen i pälsen och höga stövlar. Då jag nästan halkade omkull, men hann i tid.

Jag längtar egentligen inte efter mörkret. Jag längtar efter att tända ljus, doftljus, värmeljus och ljus i alla dess former. Jag längtar efter att i ljuset och i doften av de tända ljusen lyssna på jazz och julmusik.

Det Är konstigt av mig att i mitten av september längta efter vintern, men jag gör det. Jag längtar och saknar stämningen och känslorna.

   
Jag hade inte haft något emot att i vinter bära kappa i getpäls och höga stövlar båda från Burberry Prorsum 

Började som sagt dagen med Tristan på DVD, och slutar med The City från MTV...

...nej, så får inte dagen sluta. Just nu ljuder nämligen Bryn Terfel från mina små högtalare i datorn. Alltså, denna man!! Vad finns det att säga, han har något...



Så dagen avslutas med lite Bryn. Hur börjar dagen imorgon? Det återstår att se, det jag vet är att jag har tvättid som jag ska försöka att inte missa denna gång.

Det slog mig dock plötsligt att jag ju lånat en DVD med Bryn. Det är ju själva Tosca, men filmen ska inte lämnas tillbaka förrän på tisdag. Jag kan inte se den ikväll, det får bli ett projekt för morgondagen.

Men nu, mina vänner, god natt!

Ikväll tänker jag på sommaren, men ikväll får jag inte längtan tillbaka. Ikväll ler jag och skrattar för mig själv. Vilken fantastisk och otroligt händelserik tid. Soundtracken var Kids-MGMT, Stay with me-The Ark, That's my name-Edward Maya, Natteravn-Rasmus Seebach. Sommarkvällarna var ljumma, dagarna var varma (i alla fall första delen av sommaren). Dagarna var lata och nätterna heta. Livet var härligt och vardagen långt borta.

Nu går vi mot höst. Jo, det gör vi faktiskt, men det känns ok. Det känns faktiskt mer än ok. Det kommer bli en sådan fantastisk höst, en fantastisk vinter och en fantastisk fortsättning. Sommaren var härlig och händelserik, men hösten kommer bli lik ingen annan.




Ikväll tänker jag på sommaren, men längtar till höst och kyla. Jag sneglar på lådan med vinterstövlar, jag sneglar på pälsen och på handskarna. Vad kommer vi få uppleva tillsammans? En sak vet jag, och det är att det blir mycket.

Stockholm är gråare än på mycket länge, men i min lilla graderob är allt solsken och gnistrande. Här spelas musik som målar väggarna i alla möjliga färgglada nyanser. Här är stämning en på topp och det existerar endast positiv energi. Detta beror på ett antal saker.

1. Jag har städat. Lika skönt varje gång.
2. Jag har inhandlat en vattenkokare som just nu är min bästa, bästa vän. Den är så svart och blank i pälsen.
3. Allt löser sig! Ja, det är sant, allt har löst sig och det bättre än vad jag väntat mig.

Nu är det helg på riktigt, nu kan jag slappna av, nu är jag ledig även till sinnet. Yehuu! Jag är taggad och förväntansfull, detta kommer verkligen bli en bra höst.

Är nu nyss hemkommen efter en otroligt mysig brunch innehållande Formidabelt Folk, Film och Flera Fantastiska bröd! Någon kan verkligen det där med att baka, och det är inte jag...
Men äta och njuta kan jag, och det har jag gjort.

Nu fortsätter jag min genomgång av skivor, men snart är jag nog trött på konstig musik och ger mig nog ut på en promenix runt Djurgården med lite riktig musik i öronen. Vad som sedan är riktig musik får väl stanna hos mig, allt är relativt. Men promenera vill jag göra om jag bara kan få baken min upp från stolen och fötterna mina ner i promenadskorna. Med lite sats ska det nog gå (märk skillnad SATS och sats...även om sats i båda bemärkelserna stämmer)

Yes, It's saturday, och jag har inlett operation sanering. Jag inser nu att detta är något som kommer ta tid, men jag vill göra det grundligt. Inget slarv här inte!

Men nu måste jag vila från detta skitarbete och ut och fixa lite ärenden och öva en stund. Det blev ingen övning igår, så jag får ta det idag istället. Kanske hinner jag med ett litet träningpass också. Om min kära vän Jenny lever idag hade det varit trevligt med lite sällskap. Vi har nämligen gjort en deal - istället för att ta en fika, tar vi ett träningpass tillsammans! Och vårt mål är inte Beach 2011, utan Longlasting-kick-ass-operasångerska! Oh, yes! 

Ja, då har jag spenderat första natten i min nya lya, eller ska jag säga min nya garderob? Hur som helst har jag nu fast tak över huvudet och det är faktiskt en befrielse, även om jag inte sagt nej till ett något vackrare tak…

Jag har dock inhandlat massor med ljus, då jag kommit på att om man släcker ned och istället tänder ljus kan man förvandla det mest horribla rum till mysigt. Det slog mig även igår kväll att detta är första gången jag bor själv på riktigt. Det har jag ju längtat så efter. Visst känns det ovant och annorlunda och jag kan ännu inte riktigt kategorisera känslorna inför det, men jag tror jag trivs med att rå om mitt eget… rum.

Idag har jag tusen ärenden att göra, men mellan dessa ärenden ska jag även ha instudering och sånglektion. Det ska bli så spännande och roligt…

När jag skriver detta är jag åter på väg till Stockholm. Mitt hjärta var tungt när jag lämnade Växjös perrong. Jag ville åka, men jag ville inte lämna. Det var inte förrän idag jag insåg att jag inte längre kan hålla fast i sommaren, hålla i allt som hänt, hålla det kvar. Jag försökte in i det sista, jag försökte verkligen, men tillslut gled det ur mina trötta händer.

Det har hänt så otroligt mycket denna sommar, och ingen är sig lik. Det har liksom känts som något helt nytt, något revolutionerade, likt en gigantisk förändring. Vi är ingen sig lik, vi har alla gjort en resa, tillsammans, och nu ska resan fortsätta, men på våra egna håll.

Jag ville verkligen inte släppa taget, inse att allt måste ha ett slut. Jag visste att jag var tvungen att släppa, skita i det och gå vidare, men jag kunde inte. In i det sista förnekade jag slutet.

Nu sitter jag åter på väg hem till Stockholm och mitt hjärta är lättare än på mycket länge. Det finns ingen återvändo, jag har släppt taget. Nu väntar vardagen. Samma vardag men annan människa. Framtiden ser ljus ut, mina vänner!