kajsapalmer

Var den du vill vara. Gör vad du vill göra och umgås med de du vill umgås med. Lyssna på den musik du vill höra. Ring den du vill ringa och skit i den du vill skita i. Älska den du vill älska men hata aldrig någon endast för att du vill. Se på det du vill se och se även det du vill blunda för. Gå på de vägar du vill och välj den rikting du vill. Möt de du vill möta men undvik inte de du inte vill träffa. Se, lyssna, gör och ta in. Lyssna, älska, hata och se. Gör vad du vill och var den du vill vara. Det är genom att följa din vilja och din intuition, med tidigare erfarenheter i ryggen, som du blir en egen person. Det är då du formar dig själv och det är så du styr ditt öde.

Att följa någon annans vilja, medvetet eller omedvetet, skapar en annan människas öde och du blir en dålig kopia av vad en annan människa vill vara.

En mycket trevlig tillställning igår som givetvis bjöd på sen sjönsång. Men också på god stämning, trevliga människor och fina skratt. Hade det dock inte varit för en mycket snäll, eller två, person/er hade vi fastnat Fisksätra. Tack! Jag vaknar såklart nu, för att inte kunna somna om, men det är bara hur jag är och även om jag kanske helst bara skulle vilja spendera hela dagen hemma måste jag iväg till skolan och skriva ett fritonalt körarr. Mums...eller inte.

Har lyssnat på p2 hela morgonen men ska nu lämna mitt lilla stämnigsfulla rum för att ge mig ut i kylan. Med musik från 2000-talet i öronen ger jag mig ut i vardagen. Snart är jag tillbaka för att röja undan och tvätta. Det kommer bli ruskigt skönt...när det är klart. Ciao!

Vaknade idag innan klockan ringde, vilket är otroligt ovanligt. Jag vaknade och log, och hur ovanligt är inte det. Att jag sedan log över hur förbannat trött jag var är en annan sak. Men jag känner mig faktiskt lite annorlunda idag. Intetaggad, inte förväntansfull och ivrig utan bara...Nej, men det är vardag liksom och det är helt ok om det inte är något speciellt eller att det händer något särskilt. Jag ska ha gehör och tvätta och städa liksom.

Visst är det väl så att livet går i vågor...ljudvågor. :)

Yta eller djup? Gräva eller skrapa? Dyka eller flyta? Bra är det väl om man kan både och. Åh, är sådär trött igen och är mest trött på att vara trött och trött på att tjata om det. Så, jag gör så att jag säger till när jag är pigg istället, liksom fokuserar på det positiva.

Övningsrapporten för dagen ser för övrigt bra ut. Är så härligt att ha kommit igång och har saker att jobba med. Roligt att sjunga. Imorgon blir det förhoppnigsvis lite träning och musikteori där jag ska redovisa min lilla 16-takters fritonala komposition...lycka till säger jag.

Åh, vad jag vill tillbaka. Jag vill tillbaka i sängen, till mitt mysiga, fluffiga täcke och till min underabara kudde. Jag hade, som jag spått, mycket svårt att somna igår (igen). Vet inte vad som händer. Hur som helst, för att en dag ska lyckas ska man inte se bakåt, utan framåt. Därför ser jag med glädje fram emot den stund ikväll när jag åter får krypa ned i min varma säng.

Idag väntar pianolektion, övning, redovisning, övning, musikteori och ja, kanske träning. Jag är stolt över mig att jag är uppe, det trodde jag aldrig när klockan ringde för tre kvart sedan. Sen har jag ju inte precis kommit någon vart. Har duschat och ska nu göra iordning frukost. Det går inte undan precis...

Imorgon väntar ytterligare en tidig morgon och eftersom jag bestämt och lovat mig själv att inte missa en pianolektion till tänker jag gå och lägga mig nu. Men jag somnar ju givetvis inte så jag får läsa lite i min bok. Boken heter Divor och är skriven av Jilly Cooper. Man får följa filmregissören Tristan, dirigenten Rannaldini och så givetvis en massa, massa divor. Tristan ska filmatisera operan Don Carlos och Rannaldini (den största divan av alla?) ska dirigera. Det är faktiskt en ganska underhållande bok.

I övrigt börjar det klia i mitt läshuvud efter lite rysk romantik och boken Anna Karenina börjar göra sig extra synlig, liksom lysa extra röd, i bokhyllan. Kanske ska jag börja på en omläsning av den snart? Men först divorna...

Ok, jag är mer trött idag än igår, men samtidigt så otroligt nöjd med denna dag. Jag menar sånglektion! Det känns verkligen som om smekmånaden(månaderna) är över och att vi nu kan börja arbeta på riktigt. Det handlar om att inte förmindska min röst, det handlar om att inte dra fram tungan, att inte spänna nacken, spänna mungiporna och tänka för långt bak. Det handar om att förbereda, om att andas in för att öppna fram och ner, det handlar om att arbeta med bröstkorgen och ha spänst i gomseglet och något mycket viktigt som ögonen. Det är bara några hållpunkter. Oj, vad hjärnan och kroppen får jobba, men härligt är det. Jag känner verkligen att detta kommer bli en fantastiskt utvecklande termin.

Imorgon är det musikteori och redovisning av musikhistorian, det är övning och förhoppningsvis lite träning. Jag hade gärna gett mig ut och promenerat nu, men aj, vad jag har ont i fötterna.

Nu ska jag städa bland noter.

Nöjd, mer nöjd, Kajsa. Duktig, duktigare, Kajsa.

Men oj. Jag måste visst upp väldigt, väldigt tidigt imorgon. Mitt tåg går drygt 8 och ja, ni som känner mig vet att jag är en tidspesimist. Men det betyder ju att jag måste sova nu, men hur ska jag kunna göra det? Hur ska jag kunna sova när jag inte är trött, när tankarna far omkring och jag hör sånger i mitt huvud? Hur ska jag kunna sova när jag hellre är uppe och funderar, när jag hellre ser på inspirerande tv och läser inspirerande böcker? Hur ska jag kunna sova när jag inte vill, när jag vet att jag bara kommer vrida mig, sparka av mig täcket och drömma konstiga drömmar?

Jag drar mig nästan mer att gå och lägga mig på kvällen än vad jag drar mig för att gå upp på morgonen...men bara nästan.

God natt.

Martin Solveig featuring Dragonette – Hello - Club Edit

Laddar nu för att ta mig ut i civilationen igen. Himlen visar små blå bitar och ja, kanske kan detta bli en ruskigt bra dag. Jag ska verkligen ta tillvara på livet hädanefter och inte ska jag låta lite dåligt humör, dålig hårdag, dåliga ögonfransar få förstöra. Nej, nu vänder jag, jag är glad och detta kommer bli en fantastisk dag.

Mot civilisationen, mot staden och sedan mot Västerås.

Vissa dagar vill jag kunna föflytta personer med tanken. Vissa dagar vill jag kunna blunda och när jag öppnar ögonen finns de bara där. Då finns de där så jag kan se, verkligen se, att allt är ok. Då finns de där så jag kan krama dem. Detta är en dag då jag vill ha min syster i staden, kunna förklara, prata, lyssna och bara få vara tillsammans med. Idag vill jag inte prata i telefon, jag vill ha henne här för att verkligen förstå och få henne att förstå att jag alltid kommer finnas för henne.

Nu springer jag med mitt äckliga hår ner på stan för at möta en mycket uthållig och fin vän. Tänkte först opera, men äh, det får vänta. Figaros bröllop har jag ju sett förut...några gånger. Det blir skönt att komma ut i friska, kalla(?) luften och helt enkelt få lite mijöombyte.

Lycka är att känna sig fin hemma. Lycka är att ha det rent, att vara ren. Lycka är att drömma och drömma. Lycka är att vara nöjd och tillfreds. Lycka är att göra saker, se saker och möta människor som ger lycka. Lycka är framgång och lycka är motgång. Lycka är att känna - ilska, kärlek, raseri, besvikelse, sorg, likgiltighet, attraktion, lycka, kyla, irritation, nyfikenhet, ensamhet, utmattning och allt som hör livet till. Lycka är att tänka, minnas och åter drömma. Lycka är att gråta. Lycka är att se, att verkligen se omgivningen och människor. Lycka är att lyssna, verkligen lyssna till sig själv. Lycka är att smaka, smaka kryddigt, salt, sött och syrligt, smaka gott, äckligt och ingenting. Lycka är att smaka på tanken, på minnet och på drömmen. Lycka är att smaka på känslan, ensamheten, kärleken, ilskan och lyckan. Lycka är att smaka på framgången och motgången, på drömmen och på verkligheten. Lycka är att smaka på allt. Lyckan är att leva.

Herregud, det känns som om klockan är kväll! Jag har bäddat ned mig under filten och har redan sett tre avsnitt av Mad Men. Hur ska möjligtvis denna dag sluta. Jag vet för övrigt inte riktigt vart denna veckan tog vägen. Det känns som om det nyss var måndag och jag hade sånglektion. Nu är det fredag eftermiddag och snart är det ju måndag igen (no kidding...). Tiden går fort när man har roligt och den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Första tanken när jag vaknade idag var "Det behöver inte vara varken eller" och med det i åtanke ska jag leva i dag. En dag som jag planerat ska innehålla små ärenden på stan och i skolan, övning, promenader och ikväll SatsEnergy. Låter inte det som en ruskigt bra dag?! Jo. Inte för lite och inte för mycket så det finns massor med rum för spontanitet och oväntade händelser och givetvis livsnjutning.

Jag känner att denna blogg håller på att förvandlas till en hälsoblogg, men det går nog snart över ;)

Aaah! Sällskapssjuk och rastlös igen. Men det skrämmer mig inte, man kan ju inte vara harmonisk och nöjd jämt.
Allt handlar om hur man handskas med det. Därför tar jag handskarna på och möter upp en vän på stan för fika och bio. Åh, vad jag älskar att bo i staden!

Nu kan jag inte längre skylla på "min egen väg". Nu är det dags för skolan och övningsrummet och tro inte att jag inte ser fram emot det. Det ska bli helskönt att komma igång. Ikväll känner jag för långpromenad, vi får se hur bra det går att öva...

Btw. Idag var jag tvungen att tvinga mig själv, liksom hålla fast fingrarna för att hålla mog borta från den röda läppstiftet. Någon måtta får det vara, men jag älskar det så lite bar känner jag mig. Nä, nu...

Ibland kan jag drabbas av en oro, en oro att jag inte övar tillräckligt. Jag drabbas av en oro som får mig att tänka att jag lever för mycket på ytan av musikervärlden, att jag tänker för lite på musik, på sångteknik och på stycken under dagarna. Ibland när jag ser andra kan jag bli orolig att jag är för slapp, för i slapp i den bemärkelsen att jag inte i vad jag än gör tänker och är musiker. Jag får ibland för mig att en sångerska ska vara på ett speciellt sätt, ägna sig åt specifika saker, tänka på ett specifikt sätt och lyssna endast på opera. Ibland blir jag rädd att en musiker bara lyckas om den läser musikrelaterade böcker, lyssnar på skickligt komponerade låtar och övar hela dagarna. Jag kan ibland bli orolig att man inte är tillräckligt mycket musiker om man inte bara snackar om musik och särskilt sitt eget musicerande.

Men nej, det går inte många sekunder innan jag ler åt oron. Jag är ingen dålig sångerska om jag gillar dåligt ansedda låtar, klär mig som jag vill och läser de böcker jag vill. Jag är ingen dålig sångerska om jag umgås med människor utanför musikervärlden och ägnar mig åt vad de gör. Jag är ingen dålig sångerska för att jag inte övar, översätter texter eller studerar in hela dagarna. Jag är jag, och jag älskar att sjunga. Min högsta dröm är att bli sångerska och det kommer jag bli. Jag gör det inte för någon annan, jag gör det fö rmig själv och på mitt sätt. Även en sångerska måste leva, få uppleva. Så nog med övningshets.

Jag är riktigt nöjd med denna dag. Jag har varit duktig och städat, skickat in resterande tentor och varit ute i regn och halka. Jag har tagit det lugnt, men ändå fått saker gjorda. Men något saknas. Vad jag saknar är barmark, långa promenader i Stockholm i skymningen. Jag saknar att kunna gå och gå utan att behöva parera och halka. Jag har lusten, men ja, med min tur finns inte riktigt möjligheten. Men jag är inte butter över det, jag gläds istället över vad denna dagen gett och ser verkligen fram emot vad morgondagen kommer ge, vilket jag tror är en hel del!

Snart går jag och lägger mig med förhoppningen om något finare drömmar och en lång härligt sömn.

Ja, det var väl knappast en promenad det där! Kan Stockhlom vara mer grå än såhär?! Nej. Men vet ni vad? Även om jag bara kanade runt, fick regnstänk på ansiktet och allt var grått och trist njöt jag av varje sekund. Med rätt musik och rätt sinnesstämning kan en promenad (kanande) vara helt rätt och så var fallet för mig idag. Allt kan inte alltid vara solsken, högt tempo och glada färger. Ibland är det jävligt grått och trist, äckligt halt och jobbigt.

I veckan som kommer drar vårterminen igång och nu kommer det bli åka av, det känner jag. Därför ägnar jag resten av dagen till lugn sysselsätting som att lyssna på musik, se på film, läsa eller bara vara.

Så var lördagen här och jag vill inte gå upp ur sängen. Jodå, jag är uppe, men motvilligt är det. Tvättiden vid elva fick liksom bli meningen med allt. Men så blir det när man har trevligt in på småtimmarna. Äh, jag är säker på att detta kommer bli en fantastisk dag...förutom de där uppsatserrna jag måste skriva. Men det är bara att bita ihop och göra.

Om Berganza räddade min morgon igår, räddar Louis Prima denna morgon. Lite såndär svängig nästan fånig gladjazz kan faktiskt också funka som frukostmusik.

Nu gör jag denna dagen. Gehör, möte, terminsprov (fast utan sång, eftersom jag fortfarande inte har någon sångröst...) och slutligen fredagsmys. Leendet ni ser är väl lite påklistrat, men jag försöker. Något som får mig på bra humör är dock Teresa Berganza som har sjungit för mig genom Spotify hela morgonen. Underbart!

Så var hyreskontraktet uppsagt. Den 15 mars flyttar jag officiellt ut härifrån. Synd, jag började känna mig hemma med illaluktande hiss, störiga grannar, full insyn och fula golv. Allvarligt hade jag faktiskt börjat gilla mitt lilla rum, liksom gjort mig hemmastadd, men nu är det slut med det. Den första februari flyttar jag dit jag flyttade nästan exakt ett år sedan. Det är ju rena turen att det gick att ordna. Det kommer bli bra, jag vet vad jag får och det är ett fint hem, fina människor och nära till skolan och stan.

Jag har faktiskt i allmänhet en ganska skön känsla i magen. Ikväll är en bra kväll för yoga, vilket jag nog ska försöka mig på att praktisera här på det fula golvet och med full insyn. Thank, God för persienner.

Efter två koppar te och en halvtimme med tusen tända värmeljus, en filt omkring mig och mina nya och redan igångna mystofflor börjar vämren återvända till min kropp. Sakta men säkert. Jag hade en helt underbar promenad på Stockholms gator, jag kunde till och med njuta av den bitande kylan som satte sig på kinderna, på benen och händerna. Himlen klarnade upp och ett fantastisk ljus uppenbarade sig. Jodå, Stockholm är vackert.

Förhoppningsvis ska boendefrågan nu ordna sig. Kommer denna våren bli likt den förra? Det finns en stor risk/chans nu. Men med nya erfarenheter, nytt år och nya nyheter kommer det bli en än mer fantastisk och härlig vårtermin. Jag kan känna det, även om terminen fortfarande är likt ett blankt papper. Tjohoo!

Nu är jag helt död i huvudet. Hjärnan liksom skvalpar livlöst runt i kraniet...Tentor är inlämnade och tröttheten börjar sakta krypa ifatt. Egentligen borde jag gå och handla. Egentligen borde jag gå en runda. Egentligen borde jag äta lunch. Men verkligheten säger - jag är för trött.

Imorgon väntar möten av olika slag. Jag ska på möte på skolan, möte inför konsert, möte med en vän eller kanske två...eller kanske tre. Ja, imorgon bli mötenas dag, men ska jag våga möta övningsrummet och ta ton för att se om sångrösten återvänt? Det återstår att se.

ciao, ciao, bella!

Hemma med trött arm och blandade känslor med allt är uppackat och det är dags att skjuta undan de där känslorna. Nu är det dags för tentaskrivning. Önska mig lycka till!

Hemma. Trött. Lila nagellack. Röda läppar. Peppmusik and guess what?! Svart hårfärg i mina ägor. Jag ska idag bli av med min oskuld, det är första gången jag ska färga håret själv. Kommer det göra ont? Är det med rätt färg, eller borde jag vänta? Är jag verkligen redo?! 
Jag funderar fortfarande på om det är dumdristigt, men vad tusan, man måste våga. Jag måste våga göra saker jag är lite rädd för. Leva livet. Lite orolig är jag dock, eftersom jag inte har visat någon större talang på att färga innan. Jag hänvisar till händelsen i somras då jag skulle färga min kjol brun och den blev grön...

Dumdristigt må det vara, men ekonomiskt och, hey, det finns ju mössa!

Livet smakar ljuvligt just nu!

Sista dagen i Småland spenderas i Växjö. Jag ger mig strax ut på en liten runda på stan...utan att försöka göra av med alltför mycket pengar. Molnen spricker upp, detta kommer bli en bra dag.  

Gissa om jag är taggad?! Väglaget är hemskt, det är grått ute, skolan står för dörren, jag ska snart lämna Småland, jag är fortfarande inte frisk och jag har snart ingenstans att bo. Gissa igen...fel! Jag är grymt taggad! Tänk vad lite musik, en dusch och planering kan göra.

Jag känner verkligen att 2011 kommer bli ett bra år, ett år då det händer. Jag känner att det kommer bli ett händelserikt år, men ändå mitt år. Håll ut någon dag till Stockholm. Snart är jag i din famn igen.

Vet ni?! Idag fyller bloggen två år! Av en slump såg jag det härom dagen när jag läste lite gamla inlägg. Det har ju hänt en hel del på dessa två år och det är kul att gå tillbaka och se hur jag upplevde allt.

Men ja, jag firar knappast detta precis, men jag ägnar det en tanke i alla fall. :)

Det är en sak att vara spontan och en annan att vara tanklös. Jag tänker lära av mina erfarenheter och handla spontant därefter. Om några dagar åker jag hem till Stockholm och mitt avsked av Småland kommer inte bli likadant som i somras. Jag har haft ett bra lov, men jag längtar efter mitt eget liv. Jag längtar efter att leva mitt eget liv. Jag längtar att få pröva mina vingar.

Men som sagt, ett lov med sina goda stunder men även med sina besvikelser, med sin frustration och ilska. Med nya erfarenheter och lärdomar lever jag vidare i staden med stort S, med människor jag känner, människor jag kommer lära känna och med upplevelser jag kommer uppleva.

Men, som sagt, några dagar till här.

Guess what?! Det blir ingen konsert för Kajsa ikväll. Ja, alltså jag ska se på två konserter men inte medverka i någon av dem. Min hals vill uppenbarligen inte samma som jag, vi delar uppenbarligen inte samma dröm.

Igår natt drömde jag att jag fick barn. Jag var lycklig tills jag insåg att jag förstört min dröm, min stora framtidsdröm om att bli operasångerska. Snacka om att jag har lite ångest över denna långvariga heshet jag drabbats av.

Hur som helst. Givetvis ska jag lyssna på de andra ikväll och när jag kommer hem väntar den årliga trettondagskonserten från Berwaldhallen. Ska bli skitkul att se.

Ja, home alone på trettondagsafton men för att pigga upp dammar jag av Mamma Mia. Visst är det den perfekta boosten? Glada människor, varma länder, glada färger, hollywood-leenden, rena människor, musik och lyckligt slut. Jadå, visst kommer detta boosta mig och min kväll.

Imorgon väntar konsert i Väckelsång kyrka. Det är kören med solister under ledning av Anki Lindeqvist som medverkar och det blir allt i musikväg från första advent till trettondag jul. Alla är givetvis varmt välkomna!

Jag önskar er en trevlig afton. Själv ska jag snart bege mig in i drömvärlden...

Jag kommer aldrig vara hon som är snyggast på festen, aldrig hon med den nya prylen, hon med den dyra bilen (jag har ju för tusan inte ens körkort). Jag kommer aldrig vara hon som håller fina middagar, asgrymma fester och lagar god mat. Jag kommer aldrig vara hon som vet, hon som kan svaren, aldrig hon som uppför sig som man bör, som aldrig gör bort sig. Jag kommer aldrig vara hon som säger rätt saker, som andra vill vara eller ser upp till. Jag kommer aldrig vara hon som får full pott på prov, är bäst i sport eller i frågetävlingar. Jag kommer aldrig vara den prefekta.

Men vad jag kan vara är mig själv. Jag kan vara mig själv och också då vara det bästa jag kan vara. Jag kan vara bäst på att vara Kajsa Palmér.

En känsla av otillräcklighet men överflöd. En känsla av att inte få plats, som fångad i en för liten bur. En vilja att få pröva sina vingar, kasta sig ut över klippan och veckla ut vingarna och känslan i magen - ska det gå eller inte. En vilja att hitta rätt och hitta hem.

Men herregud, idag är andra dagen på detta år och detta år ska jag se till att ta mig ut, våga kasta mig ut från klippan och falla. Jag ska falla och känna vinden, se allt som drar förbi mig, se det dunkla djupet dit jag faller. Känna, och kanske njuta av hur fort jag faller. Jag ska sedan veckla ut vingarna och testa...funkar dem, eller funkar dem inte. Om inte, ska jag kasta mig ut igen och igen, alltid i tron om att jag denna gång ska få mina vingar att bära mig. Kasta mig trots att jag ser fallets slut och vet hur ont det kommer göra när jag landar. Men till slut kommer den där känslan av att luften tar tag under vingarna och jag flyger.

Jag kommer så lära mig att använda mina vingar, lära mig hur jag ska ta fallen och så småningom lära mig landa mjukt och fint med hjälp av vingarna. Jag kommer lära mig hur det ser ut, hur det käns när jag faller. Jag kommer lära mig när jag närmar mig fallets slut och kan i tid veckla ut vingarna. Jag kommer lära mig att leva.