Lördag kväll

Tusiken. Tusiken för att vara grymt sällskapssjuk men än mer trött. Drabbades av en riktigt tung trötthet i eftermiddag. Kanske är det all läsning om gamla män, vinet igår, den slitsamma tvätten eller rundan på stan. Jag har ingen aning vad den beror på, men jag vet att jag bara vill somna tidigt. Ja, i alla fall försöka. Det är problemet att vara sällskapssjuk men trött och ensam hemma. Man får ingen ro, man är för trött för att få ro. Men jag ska göra mitt bästa. Imorgon ska jag skriva klart tentorna och gå promenad tills fötterna värker. På måndag är det äntligen dags för första sånglektionen efter ett långt sångfritt jullov. Åh, vad jag längtar. Nu kan det äntligen ta fart på riktigt, ta fart i lugn och ro. Kommer bli fantastiskt bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0