Störst av allt är kärleken!
Jag kan nog inte prata och predika nog om denna otroliga händelse som ju detta bröllop är. Jag, som inte bara är förälskad i kärleken utan även förälskad i allt det gamla och antika, blir så lycklig av att de detta bröllop i dessa fantastiska miljöer och i sådana gamla traditioner. Varför skulle någon vilja störa dessa fantastiska traditioner??
Perfekt Pusjkin?
Nyss hemkommen efter ett pass på jobbet. Det är inte allt för trevligt att stiga upp halv fem, men det går! Man måste tänka...eller nej, man ska inte tänka. Inte tänka, bara göra, lite som en robot!
Idag är det i alla fall solsken i Småland och det gäller att passa på och njuta för till helgen ska det bli kallt. Jag funderar på hur jag vill spendera m
in lediga morgondag och tänker att jag kanske vill öva sång och piano och kanske att jag vill sitta ute i trädgården och läsa. Igår lånade jag nämligen två böcker. En bok av Jane Austen, Manfield Park, och en novellsamling av Pusjkin.
Det finns ju vissa saker som inspirerar mig och som jag verkligen brinner för. Det är framför allt opera, 1800 tal, romantik och ryskt vemod. Alltså kan det ju inte slå fel att läsa till exempel Spader dam (som operan med samma namn av Tjajkovskij är baserad på), skriven av Alexandr Pusjkin, en rysk författare som levde på 1800-talet. Alla faktorer är med! :)
Nä, nu ska jag iväg och öva lite. Ha det fint i sommarvädret!
Solglimt i vardagen
Det verkar som om solen ska titta fram lite imorgon och på fredag. Att det senare i helgen ska bli kallt får man ta då. Jag ska i alla fall se till att försöka njuta av de solglimtar vi får...vem vet när de kommer igen?!
Tidsresa någon?
Sitter och lyssnar på musik och tänker på forna tider. Och då menar jag riktigt forna som på 1800-talet. En tid då jag inte levde, men en tid då jag gärna levt (om jag tillhört de rika skikten vill säga). Nu när kungligt bröllop är vardande blir min längtan ännu större. Det gamla och antika intresserar mig verkligen, mycket. Jag får en väldigt stark längtan efter att få uppleva "förr". Jag får en sådan där rastlös längtan, en likadan känsla som då jag läser Anna Karenina och en sådan känsla jag får då jag lyssnar på Romans i F moll av Tjajkovskij.
Återigen. Mina känslor är obeskrivliga, men de är starka. Att jag är en sådan drömmare ser jag som något positivt, men det är sällan lätt. Det är lidelsefullt, tungt och slitigt. Det är ljuvligt, underbart och fantastiskt. Jag vill inte tappa den egenskapen och jag vill inte nöja mig. Jag är en drömmare, och jag väljer att tro på mina drömmar. De kan slå in, de kommer slå in. Jag lever för mina drömmar. Jag lever för drömmar om musik, kärlek och liv. Utan dessa drömmar, var finns då kvar att leva för? De är mitt liv och min inspiration.
Sommarlov på riktigt.
Nu ångrar jag mig att jag förbannade den överskottsenergi jag haft de senaste dagarna.
Men det är väl nyttigt att vara trött med, men nu är det så att jag ska upp halv fem imorgon...men det får bara gå.
Det är såhär det är att ha sommarlov!
Men TACK för igår!
Bye, bye Baby!
Hur som helst är idag min sista dag i Staden med stort S innan sommarn.
Så- Bye, bye Baby (http://www.youtube.com/watch?v=2MdhjnYhiEQ)
Vilken resa!
Jag började höstterminen med inställningen att hålla på sitt och på sin väg, jag var redo för en individuell resa. Ack så fel man kan ha! Jag har haft en lång startsträcka, en mycket lång startsträcka, och kanske är det inte förrän nu de absolut senaste veckorna som jag känt att jag hittat mig själv och därmed fått en rejäl uppåtsving i sången. Det hänger ju så väl ihop det där med själ och sång.
Så visst har jag genomgått en individuell resa, men inte på det sätt jag trodde. Jag har lärt mig mycket om mig själv och känner att jag nu har byggstenarna för att kunna arbeta och satsa lika högt som min abitionsnivå faktiskt ligger på.
Det är så lätt att tappa sig själv, glömma allt sitt förflutna och köpa allt nytt. Det är så lätt att tro och inbilla sig själv att en students värde sätts efter hennes/hans prestation. Så även om det varit ett skumpigt år, uppför och nedför i branta backar, har jag lärt mig oerhört mycket.
Jag ser verkligen fram emot ett läsår till!!
...men först ska jag ha ett välförtjänt sommarlov!
Konsten att somna till opera, men vakna till fågelkvitter
Yes. Solen skiner, jag skiner och det är söndag förmiddag. Detta betyder att jag kommer kunna öva och njuta av sommaren i överflöd idag.
Jag måste tyvärr erkänna en lite pinsam fakta-jag somnade ifrån Othello igår. Jag hade lagt mig i sängen, nermysad och färdig för en härlig och hejdundrande föreställning av Verdis Othello med Domingo och Kanawa, men somnar efter två akter. Det var inte för att det var dåligt, utan för att jag helt enkelt var trött. Jag sov ju inte så många timmar igår, så jag känner att det var berättigat. Kanske gör jag ett nytt försök ikväll.
Jag måste ändå erkänna att jag är lite stolt över att kunna somna till en Domingo i toppform. :)
Opera igår, Kent idag.
Igår hade jag även sånglektion och allt börjar falla på plats igen. Jag fick lite av en aha-upplevelse faktiskt. Vi pratade om mina olika register och hur jag ska tänka teknisk i dem. Jag kan inte tänka likadant på höjden som i mellanläget, då blir det pannkaka...så det är därför det blivit pannkaka och jag stått helt frågande. Nu vet jag och det är så härligt. :) På måndag väntar terminsprov och imorgon väntar övning och skrivning av hemtenta i musikhistoria. Det är bara att göra.
Men nu ska jag fortsätta mitt Kent-maraton. Jag vet nog någon som blir lite extra varm i hjärtat när jag nämner Socker, 747, Musik non stop och En helt ny karriär.
Romeo och Julia...igen
Igår var jag alltså åter på Romeo och Julia på Operan och var lika hänförd denna gång. Musiken är ju så vacker och historian så tragiskt. Det är allt på en gång liksom. Igår var det andra dansare, vilket gjorde att det blev lite annorlunda karatärer, men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt.
Nej, jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag blir mållös varje gång. Lyssna för tusan på verket eller om du har möjlighet så se balletten!!!
Här får du ett smakprov på allt det översvallande. Epilogen ur Romeo och Julia.
Härliga sommardag
Vilken dag! :)
Idag har jag varit betydligt lättare i själen. Jag har varit på skolan och övat, sansat och förnuftigt. Jag har även gjort en hel del teoriläxa. Ja, det ser liksom klarare ut. Nu i eftermiddag har jag varit ute och läst ur Elisabeth Söderströms memoarer och nu sitter jag vid den öppna balkongdörren och in svämmar doft från en nystartar grill, skatt från lekande barn och härlig ljummen sommarbris. Vet ni vad? Ikväll ska jag nog gå på balett igen. Romeo och Julia går ikväll, och det var så himla bra, s jag har inget emot att de den igen.
Däremot missar jag något jag gärna velat gå på. Operan ska ha utförsäljning på scenkostymer. Att köpa något är väl knappast möjligt för mig, men att springa runt där! 
olycka/lycka
Jag har lust att gå en runda på djurgården, känna den friska luften, se solen gå ned över vattnet, höra fåglarna sjunga och känna doften av gräs och blomster.
Jag har lust att sätta mig uppe i Vanadislunden och blicka ut över staden, se kvällssolen ligga över hustaken och känna frisk luft.
Jag har lust att lägga mig i Humlegården med en bok, känna doften av gräs och känna gräset mot mina fötter och solen på min rygg.
Jag har lust att se på en Opera-dvd, känna inspirationen komma över mig, fångas av starka och hänförda känslor och blir uppfylld av musik och dramatik.
Men jag har inte ork att göra något av dessa saker. Allt detta skulle få mig att må så mycket bättre, men inget kan jag få mig till att göra.
Snart går solen ned över Djurgården och då blir det kallt, och kallt är det förresten redan för det blåser litet.
Luften må vara frisk uppe på Vanadislunden, men kall är vinden ikväll och bänkarna är hårda.
Humlegården är inom kort täckt med skugga, vem vet vad som egentligen gömmer sig i gräset där och min rygg är redan sönderränd så solvärme skulle bara skada.
Min egen sång går åt skogen för tillfället och därför skulle det vara att strö salt i såret att se på en Opera-dvd. Att dessutom se och höra andras klagan är inget upplyftande när man har fullt upp med egna problem.
Lika mycket som man rår över sin egen lycka, rår man över sin egen olycka.
Den onda cirkeln
Det är så oerhört känsligt. Det räcker att man solat, att man ska ha mens, att man är trött, att man inte ätit på en stund, att man har träningsvärk eller att man helt enkelt har mycket att fundera på och är lite nedstämd. Och mindre nedstämd blir man ju inte precis av att sången går piss.
..å andra sidan. Är man glad, inte torr i halsen, pigg, har sovit ut, har en jämn sockerbalans och är allmänt lycklig. Då fungerar sången otroligt bra och man blir ännu mer lycklig.
Jag har idag haft sånglektion och såg fram emot detta, då jag inte riktigt hittat tillbaka till förra veckans form. Jag gick dit lite smått förvirrad, men gick därifrån Ännu mer förivirrad. Tänk om jag ändå hade fått sluta denna terminen och känna mig lite säker och bra och inte förvirrad!
Det är givetvis inte försent att ändra på det. Påväg hem funderade jag på hur jag skulle gå tillväga. Det bästa sättet är att försöka få tillbaka min lycka, och hur gör man det? Hur har jag gjort förut? Jo, man gör saker man tycker om att göra. Vad tycker jag om att göra? Sjunga och....sjunga...Damn.
En instrumentalist hade kanske börjar nöta. Nöta timme ut och timme in, men det fungerar inte för mig i alla fall. Är jag inte i form fysiskt och psykiskt måste jag hitta sätt att komma iform på annat sätt. Och det är ju jätteviktigt att lära sig, för man lär ju aldrig sluta hamna i fallgropar.
Jag har i alla fall lånat hem Elisabeth Söderströms memoarer och två Operor, Rusalka och Otello, på dvd. Så vi får se om det kan göra susen.
