kajsapalmer

...tonight, tonight won't just be any night, tonight there will be light in our flat...hopefully. Jo, för ikväll ska elektrikern som har behörighet, komma och fixa elen!! Keep your fingers crossed, that he's the one!

Sitter just nu och lyssnar på dagens sånglektion och det är så kul! Det är verkligen roligt att sjunga. Roligt är egentligen fel ord, det är djupare än så. Sången liksom tillfredställer något slags behov av att förmedla känslor. Ah, je ne sais pas, det är så svårt att förklara. Härligt är det i alla fall. :)

Just nu jobbar jag lite med Susannas rosenaria och jag blev förånad av hur bra den låg för min röst. Den är väldigt bekväm att sjunga och väldigt nyttig på många vis. Alltså ytterligare en fullträff från min sångpedagogs sida. Merci!

Men nu ska jag se till att översätta lite sånger, och jobba med texen, sedan väntar en del teoriläxa...hrm, men det måste ju också göras. Antagligen blir det att jag snart sitter med mon chère livre, Krig och fred. C'est un livre très bon et romantiqe, et c'est une livre perfait pour moi.

Tusan vad de sprang idag i starten på halvmaran, och tusan att jag fortfarande inte kan gå på opera. Jag och Jenny planerade ett operabesök i afton, men fick vända i biljettkassan eftersom det inte räckte med att legitimera sig med passerkortet. Jag måste alltså vänta till csn-kortet kommer, vilket ska komma om 5 dagar. Så det blir kanske opera nästa helg istället.

Men vi har ändå fått uppleva lite saker idag, om man jämför med den förra helgen. Halvmaran som sagt och en promenad i Vasastaden och en visit på stadsbiblioteket. Dessutom hittade jag en trevlig skylt i Kungsträdgården (tror jag att det var). Jag var givetvis tvungen att at en bild. :)

Imorgon väntar städning och liknande doningar. På måndag ska jag träffa gästlärare Petteri Salomaa på Kmh. Det ska bli väldigt spännande att se vad han säger om lilla mig och hur han jobbar. Idag har jag inte sjungit någonting och jag tror jag i stort sett ska vila imorgon. Jag känner att jag kan behöva det, så jag känner mig laddad på måndag.

Istället för opera blir det förmodligen "Shakespear in love". Det kan ju vara bra det med.

Klockan var 06.40 när jag vaknade helt av egen vilja, och kände mig helt utvilad och vaken. Varför ligga kvar i sängen då? Jag hade planerat att ta en morgonpromenad idag, men det finns ju inte som säger att jag inte kan ta den ikväll istället.

Istället gjorde jag mig iordning och åt frukost och nu sitter jag redo att gå igenom Marits visor. Givetvis bara gå igenom noterna och texten, sång är nog inte så populärt så här dags, varken för min vänbo eller våra grannar. Jag har hur som helst haft som mål att ha lärt in dom till imorgon, så om jag ska klara det, måste jag lägga på ett kål.

Allt börjar falla på plats med sången igen, och förvirringen har lugnat sig. Det tar ju alltid ett tag innan sångpedagog och elev förstår varandra och känner var man har varandra. Jag har hittat ett bra läge att jobba vidare på, som både känns skonsamt för hals, hjärta och hjärna.

Igår fick jag träffa min instuderingslärarare, en mycket kunnig och bra man på alla vis. Det kommer nog bli ett bra samarbete. Idag ska vi träffas i grupp och sjunga för varandra i instuderings syfte. Ge varandra konstruktiv kritik och möjligen lite beröm. :)

Det enda som inte riktigt klaffar i mitt liv just nu är att jag fortfarande saknar studentkort som ger mig fribiljett till Operan. Det är en hemsk väntan kan jag meddela.

Sitter återigen och lyssnar på musik av ryska kompositörer, som t ex Dvorak och Tjajkovskij. Vad är det med detta ryska vemod som hugger tag i mig så starkt?! Jag blir rörd, gråtmild och vill bara leva och bli kvar i känslan jag får av musiken. Allt annat verkar liksom världsligt och oviktigt och det enda som är betydlelsefullt är känslorna-kärleken, längtan, vemodet...

Jag tror att jag känner igen musiken i Anna Karenina av Tolstoj som jag läste i somras. Det är något särskilt med det ryska 1800 talet. Jag vill bara leva i det, även om det känns vemodigt och även om det på något vis gör lite ont.

Det är helt enkelt så mycket känslor som väcks av musiken.

Söndagar för mig är en dag att vara duktig på (även om det ju egentligen är en vilodag). Det har i alla fall jag och min vänbo anammat idag. Vi har städat och tvättat! Ja, vi har äntligen hittat tvättstugan. :) Så nu har man lite rena kläder i garderoben igen. Vi hade dock inget vittvättmedel, så vi ska tvätta imorgon igen, men det är ju kul att tvätta, så det är ok. Snart ska vi bege oss till affären också, för att veckohandla.

Igår ringde min kära sångpedagog och frågade hur det gick med allt. Jag berättade om min frustration jag haft i torsdags och han påminde mig om hur viktigt det är att komma ihåg vad man jobbat med innan, m a o vart man kommer ifrån. Jag menar, hade jag inte varit bra, hade jag ju inte kommit in på musikhögskolan över huvud taget. Så man måste hela tiden sätta perspektiv på allt nytt, och gå tillbaka. Det är något jag alltid måste och ska komma ihåg och det gäller ju inte bara med sången, utan det tänkadet ska man ha i allt faktiskt. Punkt. 

Ah, nu är det fredag och jag är så glad igen. Allt känder mycket bättre idag med sången efter min sångpedagogs härliga ord. Hon sa för det första att jag förbättrat det vi jobbat på, men även att jag inte får glömma att sjunga med känslan. Det är lätt att låsa sig i tekniken och tappa all den känsla man egentligen vill få fram. "Man måste hitta själens resonanslåda också". Tack! Det var så skönt att höra. Nu kan jag nöjd och avslappnad falla ned i soffan ikväll för lyssning på den nyinhandlade Cd:n.

Igår när jag var så frustrerad råkade jag av en händelse gå förbi en skivbutik med ett underbart utbud av klassisk musik och opera. Jag använde mitt dåliga humör som en anledning att göra av med lite pengar. När jag dessutom hittade en Tristan-skiva med La Nilsson och Windgassen, kunde jag ju inte låta bli. Dessutom fick jag syn på en skiva med Strauss Rosenkavaljeren med bl a Elisabeth Schwarzkopf. Den var så billig så den hamnade också i varukorgen.

Idag har jag även varit på Statens musikbibliotek (http://www.muslib.se/)och skrivit in mig och lånat noterna på Peterson Bergers sångcykel Marits visor. Ja, just det, Peterson Berger och inte Stenhammar som min sångpedagog sa. Men nu har jag i alla fall noterna och de ska instuderas under helgen.

Inlägget som följer kommer skilja sig tvärt från det jag skrev sist. Jag är nämligen fruktansvärt frustrerad! Jag vet läget och jag vet att jag inte borde brusa upp, men kan ändå inte låta bli att nästan tappa modet, packa väskorna och fara hem igen.

Vem säger att det är lätt att sjunga? Ingen hoppas jag, för det är nämligen väldigt, väldigt svårt! När jag inte hittar rätt läge eller får rätt känsla i min sångteknik blir jag inget annat än väldigt frustrerad. Jag försöker slappna av, tänka igenom, tänka tillbaka. Jag andas djupt, slappnar av i nacken och i käken, andas in där jag vill att tonen ska ligga utan att spänna mig någonstans och tar ton och stöder nerifrån...tror ni att det funkar? Nej...Åh, vad man blir frusterad!! Efter många försök, gav jag upp, slog ihop sångpärmen och lämnade skolan med gråten i halsen. Men det var inte tårar av vemod, saknad eller sorg utan Frustration!!!

Jag ska snart äta middag, sedan ska jag lyssna på min tröstinhandling-Tristan och Isolde med La Nilsson och Windgassen. Under tiden ska jag känna, tänka, lyssna...känna, tänka, lyssna och kanske när jag vaknar imorgon är jag lite klokare...

Ah, idag har jag både haft min första pianolektion och min första sånglektion på Kmh och jag måste säga att jag hittils är väldigt nöjd. Det var väldigt roligt att få lektioner i piano igen. Jag tycker ju att det är väldigt kul att spela och jag ill gärna utvecklas som pianist och det känner jag verkligen att jag kommer göra under dessa åren på kmh. Vi jobbade mycket med anslag, att jag måste komma ner i tangenterna mer och att få kraft utan att spänna. Jag fick ett litet stycke (med betoning på litet då det bara var ett blad) skrivet av Chopin, allas vår favorit. Hur som helst är det väldigt roligt!! :)

Sånglektionen gick också bra och det som var väldigt lättande var att hon inte ville ändra en massa. Det verkade som om hon var nöjd som vi jobbat hittils och med hur jag lät, men givtvis att det finns en hel del att utveckla. Det handlar, som hon sa, ju om att bygga ett instrument och det är det vi ska jobba med under de här åren tillsammans. Jag känner mig säker på att det kommer bli ett gott sammarbete. Hon jobbade inte så olikt min gamla kära sångpedagog, utan arbetade mycket med att hitta rätt känsla i kroppen. Slappna av och öppna upp. Det vi jobbade mest med idag var att få mer aktivitet i stödet i diafragman och få upp tonen mer i masken. Det där sista är långt ifrån lätt!! Min skapare, är jag ens kapabel att få tonen dit?? Ja, det får framtiden visa..

Imorgon ska jag i alla fall träffa henne igen, vilket känns väldigt skönt, i och med att det är mycket som snurrar i huudet nu. Imorgon väntar förutom sånglektion och övning, även gehör och semenarium i musikteori (vad nu det ska betyda?).

God natt