Kvällen innan galenskapen
På måndagar har jag ju sånglektion och ja, jag hann med det idag innan tåget rullade iväg mot Storstaden. Lektionen gick dock inte så bra. Eller ok, lektionen gick bra, men min röst känns inte alls i samma form som den var för någon vecka sedan. Min stackars röst har fått genomlida sökningar och annat och framför allt min stress. Jag har varit lite spänd och stressad, tror jag, vilket har påverkat min teknik. Jag har tappat energi i rösten och den fria luftströmmen. Jag måste tänka tillbaka till när jag hittade det fria och försöka minnas hur jag gjorde. Detta galna upptåg jag är påväg att göra får ju bära eller brista, så jag bryr mig inte så mycket om hur det går på sångprovet. Det är bara så fruktansvärt frustrerande när man inte har den där underbara fria och stora rösten jag hade för någon vecka sedan. Min kära sångpedagog visste såklart vad jag gör för fel och jag måste tänka på att lösgöra rösten och se till att sjunga på, för utan energi finns ju inget att samla upp!
Ja, vi får se hur det går. Jag vet verkligen inte vad jag ska vänta mig av morgondagen. Jag vet inte hur det ser ut, vilken slags stämmning som kommer möta mig när jag går in i byggnaden eller vad det är för andra som söker. Säkerligen är jag en av de yngsta och grönaste i startplanen, men det vet jag ju om. Det ska bli spännande!
Jag ska försöka, nej jag ska verkligen stärka upp mitt självförtroende och självkänsla nu, så jag klarar av prövningarna imorgon. Jag är ju faktiskt inte helt tondöv! :)
Uppladdning, eller kanske nedvarvning...?
Efter detta underbara känner jag bli så avslappnad och harmonisk, harmonisk nog att klara av de prövningar jag kommer genomgå på tisdag. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag faktiskt ska göra denna galna grej. Jag ska nog inte tänka så mycket mer på det, utan bara åka dit och ha kul. Jag behöver dock plugga lite sångtexter. Jag hoppas verkligen att juryn inte får välja en annan aria än den man själv valt i första sångprovet. Men ja, om det nu skulle bli så, så får man göra det bästa av situationen. Jag tycker detta ska bli roligt.
I helgen har jag varit mycket duktig och hållt mig borta från att ta ton. Det har varit väldigt svårt, men allt för konsten. Jag har som sagt varit sliten i rösten och då finns det inte så mycket annat att göra än att vara tyst och vila. Jag har även druckit te och varm mjölk (som jag älskar att dricka när jag har lite ont i halsen).
Jag är dock lite ledsen eftersom jag missar Såpoperastudion imorgon. Jag är i valet och kvalet om jag ska ta med datorn, med det är nog dumt. Det finns dock en liten chans att jag kan lyssna på det på tåget om tar med mig hörlurar. Jag har för mig att det finns möjlighet att lyssna på radio om man bara har med sig hörlurar. I och med att jag sitter på tåget när programmet sänds finns det ju en chans att få höra programmet.
Nu ska jag krypa ner i sängen och jag är ganska säker på att det inte dröjer många minuter innan jag sover som en stock och drömmer om de stora operascenerna...
Vad fan har du på musikhögskolan att göra...?!
Han hävde även ut sig en annan sak också idag:
-Hoppas för guds skull att du inte kommer in någonstans i år....för min skull i alla fall.
Ja, även detta uttalande var faktiskt en god och positiv kommentar, då han menade att även han liksom jag gärna sammarbetar ett år till.
Jag har, som ni förstått, haft sånglektion idag och som vanligt var väldigt givande...öven om jag faktiskt inte sjöng så mycket. Men det var just det vi kom fram till att jag inte skulle göra. Jag är nämligen lite sliten i halsen. Min kära sångpedagog hade en utläggning om varför och ja, jag förstod.
Vi kom också på att jag måste ha en monolog om jag mot all förmodan går vidare i proven till Operahögskolan. Detta är så välplanerat, men det är liksom aldeless för oplanerat att jag inte längre är nervös över det hela. Det får bära eller brista, jag har ju liksom inget att förlora på det. Hur som helst har jag nu, efter att ha kontaktat en teaterlärare på kulturskolan, fått en monolog. Jag ska snart träffa denna lärare igen, för att gå igenom monoligen. Det kan behövas, då jag inte har så stora erfarenheter av teater. Phu, vad jag har att göra i helgen, men inget sjungade, det har jag lovat...
Hektiska tider
En av mina filosofier för framgång och vra rykte är att inte skylta för mycket om förluster och motgångar och istället framhäva det positiva desto mer. Jag kan ändå berätta att jag fått besked från musikkonservatoriet i Köpenhamn att jag inte kommit in där. Jag är satt på en reservlista, men man vet inte vilken plats man har där. Resultatet var väntat och jag och min kära sångpedagog pratade om det innan jag visste, att vi egentligen inte ville att jag skulle fara iväg. Men, än finns det hopp. Jag har ju sökt Malm och Stockholm också, och besked därifrån får vi inte förrän i april någon gång.
Igår var jag och övade inför ett projekt jag sent kommer glömma. När jag tackade ja till detta uppdrag visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag var bara glad att någon ringde och frågade. Jag ska nämligen delta i ett 1600-tals oratorium av Leopold I för sex röster. Die erlösung des mänschliches geschlecht är titeln (bara att uttala det!!!) och jag ska gestalta ängeln i detta verk. Visst låter det skoj?! Synd bara att det är på gammal tyska på dialekt och att det i stort sett består av recitativ som jag knappt alls jobbat med tidigare. Ja, det blir sannerligen en ny och nyttig erfarenhet..om jag bara tar mig igenom det levande. Jag får en intensiv vecka framför mig med övande, för det ska givetvis sjungas utantill. Men det är ju inte bara det jag har att plugga på. Min kära spngpedagog fick ju, dagen innan sista ansökningsdagen, för sig att jag skulle söka operhögskolan och de proven infaller också nästa vecka...plus att jag samma helg som oratoriet ska framföras ska sjunga Stabat Mater i Väckelsång...plus skolan.Ja, juste, jag går ju i skolan också, den hade jag helt glömt bort. Vi är nu inne i den hektiska perioden men det har hela tiden fått gå i andra hand nu när alla sökningar har spökat i mitt liv. Igår var jag helt sönderstressad och nere över allt jag ska hinna, men idag har jag lovat mig själv att inte stressa upp mig över det hela, utan istället ägna den energin till att verkligen jobba med de här sakerna.
Ojoj, nu ska jag plugga gammal tyska...kommer nog ha träningsvärk i tungan imorgon...
Redo...
Jag har även idag haft sånglektion. Herre min skapare vad skönt det var att få träffa sin kära sångpedagog igen. Det känns som om det var evigheter sen! Idag jobbade vi med Grevinnans ena aria "Porgi amor", fast på svenska, ur Figaros bröllop. Vi jobbde lite med hur den skulle kunna framföras sceniskt och det var mycket roligt. Jag skulle hem och öva och känna in, och jag har redan börjat på hemläxan. Det är så otroligt kul, men svårt också givetvis. Han gav mig dock några riktigt bra ideér. Min kära sångpedaog är som jag tidigare nämnt, mycket duktig på att inspirera.
Han gav mig även en lektion i "konsertförande", alltså hur jag tackar publik och dirigent samt första violinist. Skönt! :) Nu är jag redo för konsert...
Hemma...
Nu är jag hemma. Till slut kom jag hem. Jag trodde att jag skulle få komma hem igår kväll, men nu är jag ju hemma i alla fall och imorgon väntar det vanliga livet med gehörslektoin och repetition med Benedicte. Min lektoin börjar inte förrän kvart i två, så jag får lite sovmorgon. 
När jag öppnade mejlen idag välkommnades jag av en kallelse till ansökan till Operahögskolan i Stockholm. Den 31 mars kl. 11 står mitt namn på listan, så det är då jag förmodligen ska infinna mig. Nu måste jag bestämma vad jag ska sjunga och lära mig det. Sedan ska man, om man går vidare, genomföra ett dramaprov, så jag måste skaffa mig en monolog eller liknande. Det är ingen stor chans att jag går vidare, men det kan ändå vara bra att förbedreda sig som om man skulle det. Det är bra
att man gjort förberedelserna till nästa gång man söker-då man kanske söker på riktigt...
Jag blev också glad när jag nu började lyssna på veckans avsnitt av Såpoperastudion på P2, då jag märkte att det handlade just om förberedelserna till operahögskolan sökning. Jag såg allt några namn på kallelselistan som jag känner igen från Såpoperastudion. Det ska bli spännande att få genomföra ett sångprov till Operahögskolan!
Konsert
Jag har dock lite saker jag måste lära mig när det gäller att sjunga på konsert. Hur man tackar publik och dirigent till exempel. Idag blev det lite flummigt. Ja, men det är ju första gången jag sjunger med orkester, så med tanke på det gick det faktiskt bra.
Ja, som sagt jag är väldigt nöjd med kvällen, och dirigenten var jätteduktig och bra. Lägg Elina Jukola på minnet.
Om någon timme bär det av mot Stockholm igen. Jag är inte jättetaggad för C-prov faktiskt, men jag ska försöka göar mitt bästa och tänk....tänk på tisdag när jag kommit hem. Då jag kan vräka mig i soffan och verkligen slappna av. Då är alla prov gjorda...Bara en eventuell sökning till Operahögskolan kvar, men det får jag inte se så allvarligt...typ.
Ja, hur som helst ska jag nu äta lite middag, så jag klarar mig igenom morgondagen.
Rusalka vs heat
Jag vet också att det är ganska jobbigt att sjunga i konserthuset. Jag måste tänka på att inte fossera utan ta det lugnt och hitta det öppna läget. Hoppas det känns bättre imorgon. Jag fick som sagt inte heller något vidare med sömn inatt, vilket kan bidra till min insatts.
Lite press känner man ändå inför imogron. Jag vet att det kommer folk man känner och det känns som om deras förväntningar på mig är ganska höga. Jag måste se till och ge mig själv lite mer självförtroende och våga tro att jag faktiskt är bra! Lite bra måsta jag ju vara om jag går vidare på IE och Musiker :)
Ikväll är det Melodifestivalen som gäller...eller möjligtvis direktsändning av Rusalka i P2. Jag känner dock att jag måste hejja på Kenny, eftersom vi nu faktiskt hr träffats och allt. Ja, det är sant! Eller jag såg honom i alla fall på Centralstationen när jag var i Stockholm. Han gick förbi väldigt nära...två gånger!! Det ni! haha*
Sångaren i heat, Kenny Leckremo.."läckermo" :P
Sömnlös natt?
Det var Musica Vitae som spelade på palladium och det var Sven-David Sandström som hade skrivit musiken. HEla konserten bestod av ett stycke, som i sin tur bestod av tre delar som vad jag förstod var omskrivningar av körstycken han skrivit. Lena Hoel var där och läste texterna till musiken. Det var bra att man fick de inslagen så man hade något att relatera musiken till. Jag är inte stormförtjust i den moderna konstmusiken och Sven-Davids. Det var vissa partier som hade fina harmonier, men det var just också musik full av olika harmonier som växlade. Musiken tappade sin helhet lite och så kom pariter som var helt osammanängande. Min kära storebror skulle kalla det Ingmar Bergman-musik.
Ja, hur som helst fick man uppleva lite sköna ljud, som stråkar faktiskt ger och det är faktiskt alltid kul att gå på konsert.
Imorgon ska jag träffa orkestern för repetition inför söndagen konsert. Det ska bli ruskigt kul och jag är fruktansvärt taggad inför att sjunga! Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ha på mig, och det mina vänner, är ett stort problem. Det stora problemet ska jag lösa imorgon...
Gårdagen, ytterligare en lååång dag..
Igår blev en lååång dag. Jag steg upp halv sex (lite för tidigt kanske, men jag gillar att vara uppe i tid), checkade ut och tog mig till Musikhögskolan. Där gjorde jag på förmiddagen ett gengrebreddsprov. Efter lunch var det dags för de vidare proven för Musiker (ja, jag gick vidare!). Ett sångprov, ett gestaltningsprov och ett pianoprov. Alla prov gick faktiskt bra. Pianoprovet gick nog egentligen bäst. Jag har nog aldrig spelat det stycket så bra inför publik, det var kul. Sångprovet gick också bra. Det kändes inte lika bra som sångprovet dagen innan, men jag sjöng heller inte lika bra sånger :)
Jag var färdig innan tre vilket gjorde mig väldigt glad, eftersom jag då kunde ta mig hem redan samma dag. Alla tåg var dessvärre fulla, så jag fick ta en buss till Kalmar. 6 timmar i en buss är ingen dröm. "Ja, jag kan i alla fall sova", tänkte jag, för jag var så fruktansvärt trött. Men nej. Det var ett par där, som pratade och skrattade i alla 6 timmar i streck!?
Sedan fick min otroligt snälla far hämta mig i Kalmar. Ja, jag kom i alla fall hem tillslut.
Ikväll ska jag tillsammans med de andra i klassen gå på Musica Vitaes konsert på Palladium. Innan dess ska jag och Lisa träffas för att öva duetterna inför nästa helg. Jag måste också se till att kunna mina sånger till söndagens konsert och även förbereda mig för C-proven nästa vecka. Just det, jag måste boka tåg och boende....see you...
Väntan...
Jag har som ni kanske förstått genomgått sångprov nr 1 här i Stockholm. Det kändes bra och det var minst lika kul som på musikersökningen i Malmö. Sen vet man ju aldrig vad de tycker och tänker, men att jag hade en bra känsla är ett gott tecken. Det hade till en viss del varit skönt att slippa vidare prov och istället få åka hem och ladda inför nästa veckas C-prov och inte minst för konserten på söndag, men så får man inte tänka.
Det var rapporten än så länge. Nu ska jag leva upp till den flitiga Kajsa jag anses vara och lära mig texten på Meine lippen sie küssen so heiss...
Goda och dåliga nyheter...
Denna dag började ljuvligt! Det var sånglektion på morgonen, förståss, och min kära sångpedagog hade goda nyheter. Han hade pratat med en i juryn och pianisten som spelade på sökningen i Malmö. De var märkta imponerade av min utveckling under året och tyckte att vi var på helt rätt väg. Det var en sådan lättnad att få höra vad de hade tyckt. Det är så jobbigt att inte få veta vad de tänker, men jag förstår ju att de inte kan säga något heller. Hur som helst gav dessa nyheter mig mycket gott humör och lite bättre självförtroende till Stokholmssökningen. Nu vet jag att jag har bra röstmaterial, även om jag är ung och inte har kommit så långt, och kan med trygghet gå in till juryn och sjunga mina bitar.
Så va dagen räddad med de goda nyheterna från Malmö, en taggad kär sångpedagog och solen som lyste klar och varm. Så skulle jag hem och lyssna på Såpoperastudion som jag alltid gör på måndagar. Jag hinner inte hem till 12.30 då programmet egentligen sänds, utan lyssnar alltid på det i efterhand. Men. Dagens program finns ännu inte utlagt, vilket förvånar mig en smula, eftersom jag alltid bruka kunna lyssna på det såhär dags...
Och så ringde jag till Musikhögskolan i Malmö och bad att få göra C-proven där, men det var uteslutet...Detta betyder alltså att om jag går vidare på musiker eller IE måste jag ta tåget till Stockholm på söndag kväll efter konserten med symfonyorkestern. Damn.
Jag ska dock inte låta dessa två missöden förstöra min dag. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och lägga ut över 1000 kr till på tågbiljetter fram och tillbaka till Stockholm + boendekostnad. Ingen dröm för en fattig student, men det är tur att jag har snälla föräldrar ;)
Magdalena Kozena
Igårdagens program av veckans konsert fick man höra Magdalena Kozena, mezzosopran. Det jag har hört henne innan, eller i alla fall vad jag mest kommer ihåg är hennes underbara tolkning av V'adoro pupille ur Giulio Cesare av Händel. Och det var just Händel vi skulle få höra henne sjunga igår kl. 19.00.
Det går ju inte komma ifrån att Händel faktiskt skriver helt fantastisk musik, och Magdalena hade en karaktäristisk mezzoröst, som låter väldigt barock, tycker jag. Hon var klart bättre än Cecilia Bartoli, men de är i och för sig två helt olika röster. De är dock lika på en punkt, deras rörelsemönster. Även Magdalena hade för sig lite konstiga saker när hon sjöng-viftande med fingrar, armar och huvud. Dessutom var hennes hållning ruskigt dålig. Det är väl fel att sitta att irritera sig på sådana saker, men ATT man irriterar sig på dom tar ju bort en del av upplevelsen. Jag vill gärna ha en solist som står ordentligt och snyggt. Det är givetvis inte heller snyggt om man står stel och rak som en stolpe, men det är sp mycket lättare att ta till sig sången om solisten inte har en massa sker för sig.
Hur som helst är Magdalenas tolkningar väldgt snygga och den sista arian hon sjöng var Lascia ch'io pianga och jag har aldrig innan hört den i en sådan fängslande tolkning. Den är annars ganska uttjatad, men Magdalena lyckades verkligen göra den till sin egen.
Idag vankas ytterligare ett avsnitt ur P2's Såpoperastudion. Det är faktiskt väldigt inspirerande och jag är ju glad i inspiration som ni vet. Därför har jag även börjat läsa La Nilsson biografi igen. Jag har precis börjat läsa om hennes sökning och vistelse på Musikhögskolan i Stockholm. :)
Örongodis
Madame Butterfly - Patricia Racette
Pinkerton - Marcello Giordani
Sharpless - Dwayne Croft
Suzuki - Maria Zifchak
Goro - Greg Fedderly
Yamadori - David Won
Det är så många operor jag inte sett/hört som jag så gärna vill se.
Tristan und Isolde-Wagner
Aida-Verdi
Don Giovanni-Mozart
Giulio Cesare-Händel
Cosi fan tutte-Mozart
Flygande holländaren-Wagner
och detta är bara ett kort utdrag av alla de operor jag vill se. Visst, de sätter upp en hel del bra operor i Stockholm nu och en hel del i Malmö nästa period, men det är ju inte gratis. Det gäller ju att välja med omsorg. Jag är inte heller den som är intresserad av en lyssnarplats eller andra mindre bra platser. När jag ska gå på opera vill jag ha hela uplevelsen. Man skulle ju visst kunna köpa plats med lite sämre sikt på 3:e raden, och få höra och i alla fall se lite...Eller ser man faktiskt till att dra sig till första bästa folkets hus och upplever direktsänd opera i världsklass på bioduk. Jag får hålla ögonen öppna. Nu ska jag i alla fall lyssna på Madame Butterfly.
God kväll
Mina läppar är röda som blod....
Ikväll ska jag för första gången öva med Symfoniorkestern inför vårkonserten den 15 mars. Det ska bli otroligt spännande. Denna övning blir även den sista innan konsertdatumet. Hoppas det klaffar, så jag slipper gå och vara nervös...
Birgit Nilsson- en evig inspirationskälla
Idag är en riktig slappdag. Jag har än så länge inte gjort så mycket, och trivs ganska bra med det. Imorgon är det nya tag med sånglektion och repetition med orkestern. Jag ska sjunga Se tu m'ami, se sospiri av Pergolesi, Aspåkerspolska av W Peterson Berger och Meine lippen sie küssen so heiss ur Guiditta. Det ska bli ruskigt spännande, men jag måste plugga text på den sista.
Just nu sitter jag och tittar på ett klipp i svt's arkiv med Birgit Nilsson och Zarah Leander. Väldigt underhållande och bra. Förutom allt roligt de sa fick de även ganska många kloka saker sagda om hur det är att vara sångerska. När jag surfade runt och kikade på några andra klipp med Birgit Nilsson fick jag plötsligt syn på en bekant man med en mycket bekant röst. Jag blev så otroligt förvånad när jag kom på att det var min kära sångpedagog som medverkade på en Masterclass med La Nilsson. Jag blev så full is skratt, för han är sig själv upp i dagen och det är ju fantastiskt att få ha träffat La Nilsson.
Även om jag tyckte det var fruktansvärt underhållande att se och höra min kära sångpedagog där, hyser jag en väldigt stor respekt över hans kunskaper och erfarenheter. Ska jag vara ärlig vill jag hemskt gärna vara kvar ett år till och sjunga för min kära sångpedagog. Det känns som om jag har så mycket mer att lära av honom och det skulle kännas lite synd att bryta samarbetet nu!
Igår glömde jag helt bort att gratulera vår duktiga bas från Växjö för att han faktiskt gick vidare till det andra sångprovet igår. Han är nog sjungit färdigt nu faktiskt. Det ska verkligen bli spännande att följa honom och jag med alla andra håller tummarna för honom.
Musikersökning i Malmö
Idag har jag åter varit i Malmö och sjungit för jury. Det kändes betydligt bättre än i lördags på IE-sökningen. Jag stod inte och analyserade mig själv och jag kunde då bara njuta och sjunga. Det var en rolig provsjungning och det var så jag kände när jag gick ut därifrån-att det varit roligt. Jag försöker hålla fast vid den känslan, men kan inte låta bli att grubbla ändå. Jag var uppriktig när jag sa att det inte skulle spela någon roll om jag gick vidare efter att jag haft en sådan härlig känsla under och efter provet, men man kan inte låta bli att undra. Det är faktiskt ganska jobbigt att inte få någon feedback efter man har sjungit. Man är ju helt ovetande om hur bra eller dåligt det var, vad som var bra/dåligt och vad man skulle behöva jobba mer på.
Som ni kanske förstår har jag inte gått vidare till det andra sångprovet. Jag har lite samma känsla som efter Köpenhamns-sökningen. Lite tomhet kanske man kan säga, eftersom man hade en god och positiv känsla. Men visst, man vet som sagt inte hur långt ifrån eller hur nära man var att gå vidare och kanske är det bäst så. Då kan man själv välja att tro att man varit nära eller inte. Jag tror jag bestämmer mig för att de var nöjda och att de tyckte det var bättre än förra året och att de gärna vill att jag kommer tillbaka nästa år. Det är trots allt väldigt få som går vidare och de tjejer som gjorde det var alla utom en minst 2 år äldre än jag.
Just nu känns resan och sökningen i Stockholm inte alltför meningsfull, men jag tror att efter en natts sömn känner jag annorlunda. Jag tror att jag imorgon istället är taggad för revanch...
Opera...
Då har jag åter tittat färdigt på veckans konsert i SVT 2. Denna veckan fick vi se och lyssna till en konsert med Cecilia Bartoli som bland annat sjöng Rossini och Bellini. Jag har ärligt talat lite svårt för denna mezzo-sopran. Jag vet inte om det är på grund av hennes sätt att föra sig, hennes spontana flaxande med armarna och konsiga ryck i nacken, eller hennes konstiga vibrato. Hur som helst sjöng hon en riktigt fin aria ur Sömngångerskan av Bellini.
Denna dag hade jag tänkt öva in texten på den nya sången jag ska ha med på sökningsrepetoaren på tisdag. Jag kan fortfarande inte texten, så det blir hårdträning imorgon. Kanske skippar jag brukspianot, men jag får se.
Imorgon är i alla fall ett nytt avsnitt av såpoperastudion i P2. Det är faktiskt ett riktigt underhållande och inspirerande program, så det ser jag fram emot.
Snubblade dessutom in på en blogg om opera. Jag har försökt att leta efter bloggar kring opera, men utan resultat. Det var när jag drömmande letade efter operaresor, som jag fick syn på den. Nej, jag ska inte resa, det har jag varken tid eller pengar till, men man får väl drömma? Hur som helst kan ju den som är nyfiken gå in och kolla http://mogensblogg.blogspot.com/
Gårdagen...
Grejen är att när man gått upp halv fyra är man inte precis väldigt pigg på att hitta på saker för at fördriva tiden. Helst vill man bara gå och lägga sig. Jag hade ont i huvudet, var aleless varm och fruktansvärt trött när jag en halvtimme innen jag skulle träffa pianisten satte mig i provkorridoren.
Rösten kändes i alla fall ruskigt bra och det var jag glad över. Övningen med pianisten gick kanon och jag var taggad, trots segheten, inför provet. Provsalen var dock inte lika härlig att sjunga i som övninglokalen, vilket blev lite som en chock och därför kunde jag inte njuta på samma sätt. Jag felade därför en del med tekniken och det tog en del av koncentrationen. Det är inte bra att börja analysera sig mitt i en provsjungning...men det gjorde jag. Well, well, nu är det gjort och det gick hyffsat och som jag nämnde känns rösten jättebra och jag tycker det händer saker varje dag. Det är en fantastisk känsla. NU vet jag hur förutsättningarna ser ut inför musiksökningen i Malmö nästa vecka och kan förbereda mig för den.
Idag väntar vila, vila och sångpluggande...
