kajsapalmer

Igårdagens program av veckans konsert fick man höra Magdalena Kozena, mezzosopran. Det jag har hört henne innan, eller i alla fall vad jag mest kommer ihåg är hennes underbara tolkning av V'adoro pupille ur Giulio Cesare av Händel. Och det var just Händel vi skulle få höra henne sjunga igår kl. 19.00.
 Det går ju inte komma ifrån att Händel faktiskt skriver helt fantastisk musik, och Magdalena hade en karaktäristisk mezzoröst, som låter väldigt barock, tycker jag. Hon var klart bättre än Cecilia Bartoli, men de är i och för sig två helt olika röster. De är dock lika på en punkt, deras rörelsemönster. Även Magdalena hade för sig lite konstiga saker när hon sjöng-viftande med fingrar, armar och huvud. Dessutom var hennes hållning ruskigt dålig. Det är väl fel att sitta att irritera sig på sådana saker, men ATT man irriterar sig på dom tar ju bort en del av upplevelsen. Jag vill gärna ha en solist som står ordentligt och snyggt. Det är givetvis inte heller snyggt om man står stel och rak som en stolpe, men det är sp mycket lättare att ta till sig sången om solisten inte har en massa sker för sig. 
 
Hur som helst är Magdalenas tolkningar väldgt snygga och den sista arian hon sjöng var Lascia ch'io pianga och jag har aldrig innan hört den i en sådan fängslande tolkning. Den är annars ganska uttjatad, men Magdalena lyckades verkligen göra den till sin egen.



Idag vankas ytterligare ett avsnitt ur P2's Såpoperastudion. Det är faktiskt väldigt inspirerande och jag är ju glad i inspiration som ni vet. Därför har jag även börjat läsa La Nilsson biografi igen. Jag har precis börjat läsa om hennes sökning och vistelse på Musikhögskolan i Stockholm. :)