kajsapalmer

Jag slits ständigt mellan två världar. En värld där jag inte behöver plugga, där jag kan äta vad jag vill, där jag inte beöhver träna, där jag är ekonomiskt oberoende, där jag är nöjd och glad med min tillvaro. En annan värld där jag har så mycket att göra, där jag inte tror att jag ska hinna med allt, där jag är missnöjd med mina dåliga matvanor, där jag får ångest av för lite träning och där jag känner mig fattigast i världen, en värld där jag är missnöjd med det mesta.

Jag slits mellan dröm och verklighet och jag har så otroligt, otroligt svårt att ta mig samman och stå fast med båda fötterna på jorden. Jag lever i en dröm, en sådan dröm där allt går långsamt, en sådan dröm när man försöker springa men allt går i slowmotion och kroppen inte lyder. Jag kan inte styra mig själv, min kropp, mitt hjärta eller min hjärna. Jag hinner inte med.

Idag på den gemensamma sånglektionen drabbades jag av något jag inte tänkt på sedan våras - att släppa garden. Att släppa garden, att våga stå för sig själv i sitt framförande kan vara fruktansvärt svårt. Jag skulle gärna innan varje framförande, litet som stort, ha en föreläsning om att jag är mycket väl medveten om alla fel jag gör, att jag så gärna vill göra rätt och att jag vet hur det borde vara. Jag vill ursäkta mig.

Allt handlar om att kunna stå för sig själv och sin förmåga, sin konstnärlighet. Gör man inte det finns ingen chans att kunna beröra en publik. Jag vet inte vad som hänt, jag är en person med otroligt mycket känslor i mig och jag vill inget hellre än att få sjunga med dem. Jag blir dock så lätt fast i teknisk tänkande, liksom försöka få allt rätt. Men vad fan! Inte kommer man någonsin göra något helt felfritt, jag måste verkligen jobba på att släppa och sjunga med alla de känslor jag har i mig.

Det är något min kära fd sångpedagog skulle säga till mig, det är jag säker på. Idag hade jag bara lust att sjunga något hjärtlsitande vackert, kanske för svårt, men sådär så jag själv inte skulle ungå att bli berörd. Men nej, det gjorde jag inte...

Så, släpp garden Kajsa och våga stå för var du är, vad du är och hur du är och vad du har. Det är inget fel med det!

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments. Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:
O no! it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come:
Love alters not with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.

 William Shakespeare

Idag har jag träffat min underbara farmor och vårt möte gick helt i museernas tecken. Vi började med att se på delar av Terakottaarmén på skeppsholmen. Herregud vilket arbete det måste varit att göra alla dessa figurer.
Sedan gick vi en vända inne på Östasiatiska museet. Därefter åt vi på Nationalmuseum och gick givetvis en vända där med.

Nationalmuseum är en otroligt vacker byggnad och att bara vistat i lokalerna är nöje nog (men då är ju jag en väldigt lättroad person). Hur som helt. Där hade de en utställning kallad Härskarkonst. Jag älskar ju sent 1700 och 1800 tal. Jag älskar ju kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag älskar ju vacker konst och vackra kläder. tror ni att utsällningen passade mig? Men självklart.



Att se de magnifika tavlorna på de stora härskarna Napoleon och co, se deras ansikten, deras blick. Det är fångande.
Att se deras kläder gör känslan av verklighet så påtaglig. Detta har verkligen hänt. Och när jag stod där och glodde på kläderna, kunde jag för ett ögonblick se hur de såg ut med dessa kläder på. Kostymen fick liksom liv. Obehagligt på ett sätt, men facinerade på ett annat.
Att få se Kung Johans rum med allt som hörde därtill, gjorde mig nästan knäsvag.

Jag älskar de som var, det man läser om, det som bara käns som dröm, men faktiskt verkligen har varit. Jag är en romantiker och vill tro att det var just som i böckerna, som på målningarna och som i berättelserna. Jag älskar verkligen det som var.

Igårkväll var jag på Norma. Mina förväntningar var...inte så stora. Senast jag försökte mig på Norma var med en opera-dvd från 70-talet. Jag klarade mig inte igenom hela på grund av...hrm..tristess. Men jag ska gå på opera på låga förväntningar fler gånger. Det är ju en underbar känsla att bli positivt överraskad.

Såhär såg startfältet ut:

Norma Hasmik Papian / Lena Nordin (är inte hundra på vem av dem det var igår)
Adalgisa Paulina Pfeiffer
Pollione Francesco Hong
Oroveso Michael Schmidberger
Flavio Klas Hedlund
Clotilde Agneta Lundgren

 
Dirigent Andrea Licata

Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör

Men sången var riktigt bra. Norma (vem det nu än var) och Paulina Pfeiffer utgjorde en underbar duo. Samspelade och samklangliga så det bokstavligen slog. :)
Vad gäller Bellinis musik är kjag ena stunden ett fan, andra inte. Ena stunden är det överromantiska linjer, andra struttiga trumpetchargonger. Nä, jag vet inte vad jag tycker, men det är hur som helst en opera värd att se. Sedan kanman ju inte annat än älska den lilla tenoren helt klädd i rött, från topp till tå, med stora opera-gester och överspelade aktioner.
Norma är allt som har med opera att göra - stora gester, imponerade arior med många, långa höjdtoner och ja, givetvis död.

Nu, mina vänner är det söndagsmys som gäller. Tända ljus (givetvis), Celine Dion, te, Brittiska In Style och Vouge. Av någon anledning föredrar jag de brittiska utgåvorna. Kanske för att det är lite närmre rent geografiskt.

Imorgon ska jag ha musikhistoria, öva inför julkonsert och ha scenframställning. En fullspäckad dag som kommer bli fantastisk. Såklart!

Men nu...

Från och med en timme sedan är jag inte längre den Kajsa ni förut kände. Detta är första steget av förändring. Ja, jag har inte så mycket val. För en timme sedan steg jag ut från Goldwells studio i en hel ny frisyr. Det är mörkt, det är lila och det är kort, det är rock. Under tiden jag satt i stolen gick jag i huvudet igenom min garderob, från strumpor till klänningar och kom fram till att halva garderoben numer är ganska oaktuell. Men vet ni vad?!

Jag behöver en förändring. Under sommaren hittade jag nya sidor hos mig själv, som kändes fria, mer jag. Den nya frisyren kan mycket väl passa in och kankse rent av tvinga mig att anamma min nya sida. Go all the way.
Och jag menar, jag är ju inte den som säger nej till shopping...

Jag är helt tom ikväll. Känner och tänker knappt alls, kanske ska jag vara tacksam för det, liksom njuta av det stilla. Men det gör jag givetvis inte. Äh, jag behöver sova.

Motivationen är som sagt inte på topp just nu, och det gör mig lite ledsen. Jag älskar att sjunga, det är mitt liv, egentligen. Det är bara så svårt att hålla skol-tempo just nu när det är så mycket nytt att tänka på sångtekniskt. Ok, det är inte en massa nytt och det är definitivt inte mycket tryck från skolan, men det har ändå varit en intensiv period av nya intryck i sången. Just nu skulle jag behöva en liten break från skolan, så jag kunde få koncentrera mig på sånglektionerna. Kanske skulle även motivationen komma tillbaka då.

Men jag måste hur som helst acceptera att jag är inne i en period av låg motivation och det är ok. Att inte ha lust att traggla och öva betyder inte att jag inte kommer lyckas eller att jag är en dålig sångerska. Herregud, jag måste ju få vara människa också.

Det var ju det där med balansen mellan att vara sångerska och människa. Finns den?

Herre Gud! Jag är så trött idag. Alldeles för lite sömn för mitt eget bästa, eller ja...i alla fall för sena nätter och för sena morgonar. Sov till halv tolv idag. Inte ok. För när man sover så länge, har man en tendens att inte få något gjort på resten av dagen. Men sånt är livet...eller hur var det?! ;)

Ska möta upp en vän om någon timme, där tanken först var träning, men ja, promenad är väl också en slags träningsform? Det ska snackas och strosas. En perfekt söndagsaktivitet.

Helga din vilodag! Oh, holy Sunday!

Nu, mina vänner, sitter jag och lyssnar på mys-musik och med tända ljus. Mörkret börjar falla och kläderna är tvättade, golvet är rent och likaså resten av mitt hem. Som jag längtat efter denna stund, just såhär när jag är fardig, har tänt ljus, lyssnar på musik och allt doftar gott.

Ikväll hade jag tänkt ha en alldeles egen hemmakväll, något som inte hänt på ganska många helger nu. Men så är det ju mysigt att vara fler. Därför beger jag mig nog till andra mys-sugna människor och myser tillsammans med dem. Varför sitta hemma i sin ensamhet? Nä, just det.

Åh, vad jag varit duktig idag!

Städ, tvätt, plugg och funderar-dag. Städningen i princip avklarad, tvätten startar om en timme och funderar...ja, det gör jag ju hela tiden. :)

Plugga? Ja, men det är ju en senare fråga. Nu är det ju lunch.

Hela dagen har det känts som om jag bara konkat på saker, släpat på saker, tunga saker. Ingen skön känsla kan jag lova. Men det har varit träningskläder och tunga böcker. Hur tusan ska man lösa frågan om konkande på träningkläder fram och tillbaka, upp för trappor och upp för gator. Det är ett stort problem vill jag lova. Visst att man är duktig och tränar, men ska man behöva träna axlar och armar hela dagarna?!

Idag likt några tidigare dagar har jag vaknat innan klockan och känt mig utvilad. Jag har givetvis tvingat mig att ligga och blunda tills jag inte behöver gå upp i någon slags tro om att det är bra att bygga upp ett lager av sömntimmar. Det funkar kanske inte så...

Idag ska jag till halsläkaren. Nej, jag är inte sjuk, men jag ringde och beställde tid när jag var det och jag känner att det är lika bra att kolla så allt står rätt till där nere...i halsen alltså. Sedan väntas gemensam sång, då jag inte alls vet vad jag ska sjunga eftersom jag inte har något jag kan väl nog. Om det skulle vara ok att jag stod med näsan i noterna hela tiden skulle det funka, men jag har en vag aning om att det inte finns sådana överseenden. Men vi får se.

Sen? Ja, sen är det Body Combat och sen, sen är det helg! :)

Sprang till pianolektinen, var där tio minuter innan, var ärlig och sa som det var, fick en klapp på axeln och vi jobbade istället vidare. Phu!

Annars har jag idag övat med gitarristen Karima Essabih. Vi har lite something, something på g. Berättar mer när det finns mer att berätta. Men kul är det!

Träning har jag också hunnit med. Bara en halvtimme, men det är ju alltid en början. Nu sitter jag och översätter och studerar några av de tusen nya tyska sångerna jag ska lära mig (ok, tusen är det inte...). Senare i eftermiddag ska jag på BodyCombat (yehuu), och sedan skynda mig till birkagården där det bjuds på elevkonsert.
Med andra ord...Jag är duktig idag och tänk så bra man mår av det! :) Go me!

Morgon. Vaknade ganska utvilad, men somnade om ganska trött. Om en kvart ska jag gå mot skolan och pianolektion där jag ska möta skammen av att inte ha hunnit med alls vad jag skulle, vad jag ville och vad jag tänkte. Alltså, om en kvart ska jag vara färdig och jag är fortfarande inte sminkad...så...varför sitter jag då här?! Rör på fläsket, Kajsa!

Jag vill vara den hälsosamma, den målmedvetna och flitiga människan. Jag vill vara den roliga, den galna och den trendiga. Jag vill vara den klassiska, den snygga och den smarta. Jag vill vara den impulsiva, nya och den självsäkra. Jag vill vara den ödmjuka och den kloka. Jag vill var den som inte bryr sig. Jag vill vara den duktiga, den intelligenta, den ordningsamma och den rena. Jag vill var den som rycker på axlarna, den utan behov att tillfredställa andra utan bara göra vad jag själv vill och känner för.  Jag vill vara sångerska och jag vill vara människa. Jag vill sjunga och jag vill leva. Jag vill hoppa och jag vill flyga.

Helt galet rolig kväll igår. Eller ska man säga en helt roligt galen kväll?! Hur som helst är det ännu en knäpp fredag i Stockholmsnatten. Lördag idag, söndag imorgon och då är det requiem i Torsåker som gäller. Altsolist och det ska inte bara gå vägen, det ska gå riktigt bra också. Men för att kunna genomföra detta behöver jag en bra requiem klänning. Svart, lång och något som i allmänhet passar i sorgetider. Dags att dra ner till city med andra ord. Bye, bye!

Det visade sig att det inte alls var någon gemensam sång denna veckan. Alltså blev det ett hål mellan 15.00-17. Hur fyller man det?! Träning - ett mycket gott förslag, men det hinns nog inte riktigt med (med tanke på hur lång tid jag vill ha på mig att fixa iordning mig för kvällen). Nej, följande kommer hända:

Fotbad.
Musiklyssning.
Te.
Pepp.

Äkta Kajsa-tid med andra ord. Men är fortfarande lite putt över BodyCombat:en. Hade de inte kunnat flytta bak den en timme, då hade jag ju hunnit...grr..

Så var jag åter hemma, men funderar på att ge mig ut igen. Är inte detta vädret ett perfekt film-väder? Så varför inte bio ikväll?! Ja, kanske för att det är hemskt att behöva gå utanför dörren, men å andra sidan är det ju faktiskt väldigt myisigt med bio. Ja, vi får se hur jag gör. Oavsett tänker jag ha en riktigt mysig onsdagskväll. :)

      

Jag vet i alla fall vad jag kommer göra minst en gång om dagen framöver. Ja, men träna såklart! Jag har nu vilat i flera veckor på grund av den jäkla sega förkylningen. Dagens pass gjorde mig mer anfådd och svett än jag möjligvis aldrig varit, det är inte ok! Nej, Kajsa, nu får det bli ändring på det här. Svettas - jättebra, bli anfådd - jättebra, men inte för det lilla arbete jag utförde idag.

Men jag känner att jag är back on track igen. Valrossen ska förvandlas till något vackrare... (inte för att valrossar är fula...)

Imorgon väntar (förutom träning), pianolektion, gehörsplugg och instudering. Ja, och så övning såklart. Behöver väl knappast nämna det numer. Hur som helst, en härlig dag!