Bellinis Norma
Igårkväll var jag på Norma. Mina förväntningar var...inte så stora. Senast jag försökte mig på Norma var med en opera-dvd från 70-talet. Jag klarade mig inte igenom hela på grund av...hrm..tristess. Men jag ska gå på opera på låga förväntningar fler gånger. Det är ju en underbar känsla att bli positivt överraskad.
Såhär såg startfältet ut:
Norma Hasmik Papian / Lena Nordin (är inte hundra på vem av dem det var igår)
Adalgisa Paulina Pfeiffer
Pollione Francesco Hong
Oroveso Michael Schmidberger
Flavio Klas Hedlund
Clotilde Agneta Lundgren
Dirigent Andrea Licata
Kungliga Hovkapellet
Kungliga Operans Kör
Men sången var riktigt bra. Norma (vem det nu än var) och Paulina Pfeiffer utgjorde en underbar duo. Samspelade och samklangliga så det bokstavligen slog. :)
Vad gäller Bellinis musik är kjag ena stunden ett fan, andra inte. Ena stunden är det överromantiska linjer, andra struttiga trumpetchargonger. Nä, jag vet inte vad jag tycker, men det är hur som helst en opera värd att se. Sedan kanman ju inte annat än älska den lilla tenoren helt klädd i rött, från topp till tå, med stora opera-gester och överspelade aktioner.
Norma är allt som har med opera att göra - stora gester, imponerade arior med många, långa höjdtoner och ja, givetvis död.
