kajsapalmer

Jag är nyss hemkommen från en mycket fin och gripande balettföreställning. Onegin med musik av Tjajkovskij skulle visas. I fredags-anda klädde jag upp mig lite extra och såg fram emot en kväll på operan. Efter att ha fått min biljett begav jag mig ned i caféet och köpte mig ett glas rödvin, fredags-andan till ära, och inväntade balettkvarten. Under denna introduktion fick jag reda på att Tjajkovskij inte alls skrivit musiken. Det är en man vid namn Kurt-Heinz Stolze som arrangerat och instumenterat musiken i "Tjajkovskij-anda". Det gjorde mig en smula förvånad, men inte missnöjd.

Dansarna för kvällen var:

Onegin: Dragos Mihalcea
Lenskij: Oscar Salomonsson
Fru Larina Kron Forslind
Tatjana: Marie Lindqvist
Olga: Jurgita Dronina
Amman: Kate Lind af Hageby
Furst Gremin: Christian Rambe

Dirigerade gjorde Yi Zhan

Det är bara andra gången jag sett balett och båda gångerna har musiken varit skriven av Tjajkovskij (eller ja, i alla fall nästan) och båda gångerna har jag blivit mycket gripen. Jag vet med andra ord mycket lite om denna fntastiska konstform, men jag är nyfiken på att lära mig. Min mycket amatörmässiga åsikt säger i alla fall att kvällens Onegin, Dragos Mihalcea, var mycket skicklig, men även Marie Linqvist som Tatjana.

Baletten bygger ju på samma text som operan Eugen Onegin av Tjajkovskij (på riktigt), och historien är otroligt vacker. Man kan verkligen identifiera sig med Tatjana.

Hur som helst blev det en mycket lyckad afton. För att göra min outfit till rätta smög jag i första pausen ned till parkett där jag kände mig mycket mer hemma. Där är folk klädda propert, det är blandade åldrar, det flödar vin och champagne och det luktar gott. Åh, vad jag älskar att gå på opera, och balett. :) 

Tillbaka till Stockholm och tillbaka till operan. Jag har under en lång tid lyssnat mestadels på jazz(!), men nu är jag åter tillbaka till operamusikens underbara värld.

Det är egentligen stor skillnad mellan opera och jazzen. Jazzen är så mycket enklare i många avseenden. Det är hur som helst väldigt härligt att vara tillbaka i operans värld igen.

På fredag planerar jag att gå till Operan men då inte för att se på opera utan balett, nämligen Onegin. Denna balett jag velat se väldigt länge, men varje gång jag tänkt gå har det dykt up förhinder. På fredag ska inget få stoppa mig.

 

Jag blev mycket nyfiken på balett efter att ha sett Svansjön av Tjajkovskij och blev väldigt intresserad när jag såg att de skulle sätta upp en balett med Tjajkovskijs Onegin. Jag älskar Tjajkovskij och jag älskar Eugen Onegin och jag blev väldigt rörd av dansarna i Svansjön, så jag liksom känner på mig att Onegin är en balett jag kommer gilla.

På lördag har Figaris bröllop premiär på Operan, men det lär ju inte vara några platser över till en liten ackis-student då. Jag får nog nöja mig med att se den när jag kommer hem igen efter vistelse nr 2 i Småland.

Dagen efter men samtidigt dagen före.

Igår sjöng jag tillsammans med kören i Väckelsång. Konserten gick faktiskt bra. Inte fantastisk men helt ok, och responsen var väldigt positiv.
Jag är verkligen glad att jag får vara med och sjunga i kören. Jag kan nästan påstå att det är i Väckelsång kyrka och församlingshem som min musikaliska grund lagts. Hur som helst hade jag aldrig varit där jag är nu utan kören pianot och den underbara kantorskan.

Innan konserten igår pratade jag lite med en man som är far till en mycket duktig operasångerska. Han fick mig att verkligen inse att man måste kasta sig, våga chansa och ligga på för att komma någonstans. Jag blev väldgt inspirerad av samtalet och därför ska det bli extra skönt att åka tillbaka till Stockholm imorgon.

Ja, för denna dagen är som sagt inte bara dagen efter utan även dagen innan. Det är dagen före jag får se min älskade stad igen. Tre veckors uppehåll från skolan är en lång tid, men efter att ha listat upp vad jag borde gjort under dessa veckor och efter en riktig inspirationskick kommer de veckor som är kvar att rasa fram.

Jag är nästan lite rädd att säga det, men mitt liv flyter verkligen på som aldrig förr. Det känns som om jag bara svävar med, nästan passiv. För att ge ett exempel på mitt härliga liv:

Jag springer med lätta steg till bussen, hinner med men sjabblar mig lite då jag har mycket att bära. När jag kommer hem märker jag att mitt Sl-kort är borta!! Jag lyckas ändå ta det väldigt väl, men beklagar mig lite eftersom jag förmodligen då måste köpa ett nytt...och det är ingen rolig utgift. En timme senare ringer en busschafför och säger att hon hittat ett Sl-studentkort och underar om det är mitt. Då har kvinnan suttit och letat upp mitt nummer på internet. Är det inte sådana människor, sådana hjältar som gör ens dag?

Jo, det är de, men också en massa andra saker, så om att sången går bra, solen skiner. Och det är bara exempel som bidrar till mitt faktiskt riktigt goda och harmoniska humör.

Men jag ska inte vara rädd att säga att livet flyter på. Varför skulle det sluta göra det egentligen? Det handlar bara om att slappna av, tänka positivt och tro på sig själv i alla situationer. Så därför, kommer morgondagen bli minst lika bra!

Jag har redan tagit lördagskväll. Sitter med tända ljus, trota att solen, hör och häpna, inte har gått ned än. Men jag känner mig så "Lördagskväll" nu. Jag har inhandlat lite nötter som jag ska knapra på när jag ska se Rosenkavaljeren.

Jag var i valet och kvalet om jag skulle gå på Onegin istället. Jag har så länge velat se denna balett med Tjajkovskij's musik, men jag får nog vänta med att se den till den 26 mars.
Jag bestämde mig i vilket fall för att stanna hemma och se Strauss Rosenkavaljeren som går i SVT2 ikväll. Jag hade helt enkelt inte så mycket lust att ge mig ut igen, även om det är helt fantastiskt soligt väder ute.

Jag önskar er en trevlig lördagskväll och hoppas att ni tar ert förnuft till fånga och ser på Rosenkavaljeren istället för Melodifestivalen.

By the way. Jag har hittat en designer som faktiskt puffar ned Burberry från plats ett i favoritlistan. Jag kan i och för sig bara utgå ifrån årets vårcollection med ack, vad den inspirerar och ökar mitt ha-begär. Designern är Donna Karan. Gå gärna in på hemsidan och titta, njut, låt dig inspireras och drömma dig bort.

Imorgon tänker jag försöka skaka liv i mitt mobila bredband och slå på SVT-Play (hoppas innerligt att SVT-Play sänder detta program). Imorgon kl. 20.00 sänder nämligen SVT2 Rosenkavaljeren av Strauss. Sändingen är från festspelen i Baden-Baden och Renée Flemming, Diana Damrau och Jonas Kaufmann är bara några av de som kommer medverka. För mer info kan ni få här.  

Det är i stunder som denna som man önskar att man ändå hade en tv, men jag håller tummarna för SVT-Play och för mitt Mobila Bredband, som visseligen har en tendens att svika när man minst vill det.

Hade för övrigt sånglektion idag efter en evighets uppehåll. Hur som helst kan två veckor kännas som just en evighet. Liksom varje gång kändes väldigt skönt att träffa min fina sångpedagog. Det är så otroligt lätt att man glömmer och lägger till med saker när man jobbar på egen hand i en evighet (två veckor). Tur har jag i alla fall som har någon som påminner mig om andning och allt annat som har med sångkonsten att göra.