Figaros bröllop av Mozart nr 2
Greve Almaviva Pär Nilsén
Grevinnan Almaviva Madeleine Jostedt Ulrici
Susanna Frida Engström
Figaro Anton Ljungqvist
Cherubino Frida Josefin Österberg
Marcellina Elisabeth Wanngård
Bartolo Emil Roijer
Basilio Simon Petersson
Don Curzio Gustav Ågren
Barbarina Heddie Färdig
Antonio Emil Roijer
Folkoperans orkester Figaros bröllop
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Lorenzo Da Ponte efter Beaumarchais
Regi Mira Bartov
Musikalisk ledning Andreas Hanson
Musikalisk instudering Lisa Fröberg
Översättning Britt G Hallqvist
Scenografi & Kostym Ger Olde Monnikhof
Mask & Peruk Kerstin Olsen
Ljus Thomas Magnusson
Förväntningarna var höga, efter senaste föreställningen, och jag blev precis innan lite rädd att de nu inte kunde leva upp till mina nya förväntningar. Det fanns givetvis ingen anledning att skaka för en sådan sak. Skrattade gjorde jag, med många andra, och det var samma härligt flow och hysteri på scenen.
Kvällens Grevinna var sjuk, och sjöng endast recitativdelarna. En kvinna, som jag givetvis tappat namnet på, sjöng i ensemblerna och ariorna från orkesterbalkongen(!). Men det var inget som störde, tvärtom. Hon var bra! :)
Jag tycker det är kul att göteborgarna får komma och visa upp sig i storstaden. De besitter många av dem en talang som är värd att uppmärksammas. De utför ett gediget scenarbete och är väldigt övertygande. Hejja, hejja!
Frida Josefin Österberg som en klockren Cherubin och Madeleine Jostedt Ulrici som Grevinnan
Inte kan man väl lita på kvinnor, eller?
Figaros bröllop på Folkoperan
Greve Almaviva Pär Nilsén
Grevinnan Almaviva Madeleine Jostedt Ulrici
Susanna Frida Engström
Figaro Anton Ljungqvist
Cherubino Frida Josefin Österberg
Marcellina Elisabeth Wanngård
Bartolo Emil Roijer
Basilio Simon Petersson
Don Curzio Gustav Ågren
Barbarina Heddie Färdig
Antonio Emil Roijer
Folkoperans orkester Figaros bröllop
Musik Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto Lorenzo Da Ponte efter Beaumarchais
Regi Mira Bartov
Musikalisk ledning Andreas Hanson
Musikalisk instudering Lisa Fröberg
Översättning Britt G Hallqvist
Scenografi & Kostym Ger Olde Monnikhof
Mask & Peruk Kerstin Olsen
Ljus Thomas Magnusson
En riktigt bra Greve i Pär Nilsén och en riktigt bra Figaro i Anton Ljungqvist. Hejja!
...och en riktigt bra uppsättning. Gå och se! (Foton från http://folkoperan.se/)
Verdis Macbeth på Operahögskolan
Föreställningen var bra. De tre "häxorna" var ruggiga och hjäpte till att hålla den röda tråden i operan. Kostym och regi var suveränt! Sångarna då?
Lady Macbeth sjöngs av Nkosazana Damande och satan i gatan vilken gigantisk röst hon har!!! Hon bara, helt utan ansträngning (ser det ut som) slänger ut sig mördartoner i Verdis mördararior. Coolt!
I övrigt var det bra insatser både vokalt och scentiskt. Tenoren Gong YinJia satte också sitt märke i mitt minne med sin vackra sång. Ja, här kan jag sitta och rabbla, men det bästa är ju givetvis att gå och se den själva! Premiär på söndag! För mer info, kolla här.
OPERAHÖGSKOLAN i samarbete med KUNGLIGA MUSIKHÖGSKOLAN
Dirigenter: Can Okan, Anders Emilsson
Regi: Öllegård Goulos
Kostym: Lotta Barlach
Mask: Linda Sandberg
Ljus: Jimmy Svensson
I rollerna:
Macbeth Thomas Lander
Lady Macbeth Nkosazana Dimande
Häxorna Desirée Baraula, Annika Blommé, Lana Zuzic
Banquo Staffan Liljas
Macduff Gong YinJia
Malcolm Daniel Ralphsson
Werther tog slut på lidandet för sista gången..på ett tag
Sångarna tycktes ge lite extra och Charlotte Hellekant som Charlotte var verkligen en levande känslobomb. Jag älskar, som jag tidigare sagt, kontrasterna och stämningen i denna uppsättning. Allt hör samman och det blir så vackert. Om jag efter en föreställning går och bär på en känsla, en sinnesstämning, är det ett tecken på att jag har haft en bra upplevelse och det är precis vad denna uppsättning ger mig...varje gång.
Orkestern spelade snyggt och man kan inte annat än att älska de viola och cello solon som dyker upp ibland och går rakt in i hjärtat. Ack, ve.
Jonas Degerfeldt och Charlotte Hellekant (Foto Hans Nilsson)
Kärleksdrycken på folkoperan
Uppsättningen i sig var kul och undehållande. Lite knäppa dansscener, men utöver det underhållande. Det blir alltid lite speciellt att gå på folkoperan då man sitter väldigt nära scenen och orkestern arbetar över scenen så ljudet blir lite annorlunda. Men herregud, det är folkoperan och folklig är stämningen. Jag går inte in och kommenterar person för person utan nämner samtliga för en gos insatts. Jag blev underhållen!
- Adina Maria Demérus
- Nemorino Joel Annmo
- Dulcamara Mattias Olsson
- Belcore Richard Laby
- Gianetta Randi Synnøve Røssaak
- Kör Kärleksdrycken
- Folkoperans orkester Kärleksdrycken
- Musik Gaetano Donizetti
- Libretto Felice Romani
- Regi Claes Fellbom
- Svensk översättning Folke Abenius
- Musikalisk ledning Joakim Unander
- Scenografi Ger Olde Monnikhof
- Kostym Mats Lindberg
- Ljus Mats Andreasson
- Mask & Peruk Therésia Frisk
- Koreograf Per Sacklén
Tosca av Puccini
Igår var jag åter på Operan för en föreställning av Tosca. Jag såg den förra våren, men vad jag kan komma ihåg var det bara Emma Vetter som var med igen. Alla andra var "nya".
Tosca Emma Vetter
Cavaradossi Valter Borin
Scarpia Marcus Jupither
Angelotti Anton Eriksson
Sakristanen Magnus Kyhle
Spoletta Niklas Björling Rygert
Sciarrone Michael Schmidberger
Dirigent Thomas Söndergaard
Emma är ju säkerheten själv och hela föreställningen andas säkerhet. Det är inga konstigheter. Musiken är ju fantastisk och man kan ju inte gärna gå där oberörd. Den enda körinsatts i operan är så kraftfull och idiotiskt härlig att man ryser lite granna.
En bra föreställning av en bra opera. Inga hår restes i nacken, men några strån letade sig upp på armarna. Inga tårar rann för mina kinder, men min entusiasm för de medverkande var ändå stor. Teamet var just ett team och allt gav ett intryck av just säkerhet och proffsighet (så heter det inte va?)
Werther av Massenet
Werther Jonas Degerfeldt
Charlotte Charlotte Hellekant
Albert Imants Erdmans
Fogden Michael Schmidberger
Sophie Gunta Davidcuka
Schmidt Magnus Kyhle
Johann Anton Eriksson
Dirigent Emmanuel Plasson
Charlotte som Charlotte (!) var fantastisk. Närvarande, härlig mezzo och fångande i sin roll som en kvinna som slits mellan plikttrogenhet och kärleken. Hon var bäst! I andra hand måste jag säga att kostymerna var bedårande. De fantastiska kläderna blandat med scenografin och ljus skapades en övertygande stämning. En känsla av en härlig, beskymmersfri sommarkväll till en rå novemberafton till Werthers död.
Massenets musik är mjuk men med kontraster som hugger till i hjärtat. Fina harmonier och hjärtslitande utbrott.
Over all, en mycket fin afton för min del. Nu ska jag försöka sova...