Werther tog slut på lidandet för sista gången..på ett tag
Igår var en riktigt härlig kväll på operan. Det var sista föreställningen för detta kalendarium och det låg något särskilt i luften. Det var mycket folk i publiken, men det var en opera-van publik. Tänk vad de gör mycket vad det är för publik.
Sångarna tycktes ge lite extra och Charlotte Hellekant som Charlotte var verkligen en levande känslobomb. Jag älskar, som jag tidigare sagt, kontrasterna och stämningen i denna uppsättning. Allt hör samman och det blir så vackert. Om jag efter en föreställning går och bär på en känsla, en sinnesstämning, är det ett tecken på att jag har haft en bra upplevelse och det är precis vad denna uppsättning ger mig...varje gång.
Orkestern spelade snyggt och man kan inte annat än att älska de viola och cello solon som dyker upp ibland och går rakt in i hjärtat. Ack, ve.
Sångarna tycktes ge lite extra och Charlotte Hellekant som Charlotte var verkligen en levande känslobomb. Jag älskar, som jag tidigare sagt, kontrasterna och stämningen i denna uppsättning. Allt hör samman och det blir så vackert. Om jag efter en föreställning går och bär på en känsla, en sinnesstämning, är det ett tecken på att jag har haft en bra upplevelse och det är precis vad denna uppsättning ger mig...varje gång.
Orkestern spelade snyggt och man kan inte annat än att älska de viola och cello solon som dyker upp ibland och går rakt in i hjärtat. Ack, ve.
Jonas Degerfeldt och Charlotte Hellekant (Foto Hans Nilsson)
Kommentarer
Trackback
