Hembesök...
Det känns verkligen som om jag nu har mitt liv uppe i Stockholm, och att jag nu bara är här på besök. Men bara för att mitt liv nu råkar vara i Stokholm betyder inte det att jag inte tycker det är mysigt att komma hem till skogarna och få mat serverad, få träffa syskon och släkt och helt enkelt träffa hemort med allt vad det innebär.
Imorgon ska jag äta lunch hos mormor, sedan ska jag äntligen få sjunga med kören i Väckelsångs kyrka. Som jag längtat! På måndag morgon bär det av hemmåt igen och så fortsätter livet i vanlig ordning.
Nu, mina vänner, är vi snart inne i november. Jag känner på mig att denna månad kommer bjuda på stor variation och helt enkelt härliga dagar. Och oktober tog avsked på bästa sätt-vilken härlig dag det varit idag! Helt fantastiskt!!!
Veckoslut...
Öjaby är dock inte det enda stället jag ska sjunga på den helgen. Igår pratade jag nämligen med den kära, kära kantorskan i Väckelsång och jag berätta om hur jag tänkt på henne och kören den senaste tiden och saknad dom alla. Hon blev bara glad över att jag ville vara med och sjunga i kören den 1 november. Jag behöver bara omboka min biljett (den gick att ombokas som tur var). Åh, vad jag längtar!! Jag har saknat det väldigt mycket!
Det är mycket jag vill hinna med den helgen jag kommer ned, så det krävs noga planering för att hinna med så mycket som möjligt. Tyvärr hinner man inte träffa så många under bara en helg, och särksilt inte när man ska sjunga både lördag och söndag.
Under mitt samtal med den kära, kära kantorskan nämnde jag att jag skulle komma hem vid lucia och titta, och att det skulle bli det första året sedan jag var 5 som jag inte deltog. Hon svarade:
-Men det är väl onödigt att du ar upp plats i bänkarna! Där är ju så trång ändå!
Så, jag ska se till att vara med i tåget i år också, som alla andra år i mitt liv.
Jag har i alla fall en hel del att studera in till nästa helg, plus det vanliga som måste läras in i skolan. Nu åker i och för sig min vänbo hem, men upp kommer istället min kära syster. Men hon får tåla att jag måste plugga lite. Jag ser dock fram emot hennes ankomst väldgt mycket, och har längtat länge efter att få träffa henne igen.
Pärlfiskarna på folkoperan
Igår var jag på Folkoperans uppsättning av Pärlfiskarna av Bizet, och jag hade väl inga större förväntningar då jag inte hört så mycket av musiken och inte så mycket av operan i sig över huvud taget. Hur som helst var ju musiken riktigt bra. Den är ju väldigt lättillgänglig och lätt att hänga med i och man hör att det är en Bizet-opera. Hur var föreställningen då? Hmm, ja, jag vet inte. Daniel Franck liksom lös över allt annat, han va rliksom en klass för sig. Sen kan man ju hålla på en evighet att sitta och bedömma de olika sångarna, sceneriet, regin, men jag tillhör inte de som gillar att kritiskt bedöma när jag går på opera. Jag vill ha en härlig upplevelse, och det gav Daniel verkligen på i rollen som Zurga!
Dessutom hade jag aldrig varit på folkoperan tidigare, så det var ju kul att se det...fast det var väldigt varmt, och väldigt fullt av rök! Men lite får man väl genomlida antar jag...
Det blir en väldigt intim föreställning i folkoperans lokal, då det är lite mindre, och eftersom man sitter väldigt nära.
Något jag tycker är kul och framförallt schysst är att de arbetar med lite yngre och mer oerfarna sångare också. Sånt gillar vi. Visserligare hade man kanske inte tagit någon skada av mer rutinerade sångare, men det var inget man störde sig på.
Hur som helst, nu ska jag iväg och öva en stund, sedan väntar teorilektion samt gemensam sånglektion! Jippie! :)
Tiden går fort när man har roligt...
Jag har funderat mycket på sångteknik de senaste dagarna, och herregud vad intressant det är, hur allt hänger ihop. Det är så små detaljer som ska falla på plats. Egentligen handlar det mycket om att kunna vara medveten om alla små muskler och små delar som påverkar resonans o.s.v. Man brukar ju säga att allt måste börja med medvetenhet och det stämmer ju faktiskt väldigt väl.
Annars rullar livet på bra, det är en behaglig puls jag har kommit in in. Jag saknar dock lite mer promenader. Jag börjar ofta tidigt om dagarna, så jag hinner inte gå på morgonen. Jag måste försöka få in lite promenader på eftermiddagarna. Nu kan jab bara ge mig ut på helgerna och ett par dagar i veckan. Jag mår så mycket bättre av att röra på mig. En sund Kajsa är en glad Kajsa!
Idag har jag läst ut andra boken i Krig och fred och därför lånat den tredje. Åh, vad de är bra!
Jag sitter just nu och tittar efter lägenhet. Ja, jag har fortfarande någonstans att bo, men det finns ett liv efter detta andrahandskontraktet jag står på nu. Man måste ändå hålla utkik. Att leta lägenhet är lite som att spela på triss. Det är spännande. När man anmält intresse börjar man plandera/drömma om ett liv på ett nytt ställe även om man vet att det är en minichans att man får något napp. Precis som Triss!! :)
Just like the movie...
Jag vet inte om det var musiken i öronen, de varma färgerna eller det glittrande vattnet, men hur det än var blev jag fylld av en inre glädje, en vämre. Jag kände mig nyförälskad, och inte någon meningslös fling, utan verkligen förälskad! Det enda som fattades var en person att rikta alla dessa känslar till. Hade han gått där bredvid mig, leende och mysande som jag själv hade det varit precis som på film!
Single and fabulous
Ok, bara för att man är sämst i en grupp behöver inte det betyda att man är dålig, eller hur?! Detta kom jag på under min fantastiskt härliga förmiddagspromenad (fick blir förmiddagen eftersom jag skulle ta emot elektrikern, och nu är elen helt fixad). Varför ska man jämföra sig med andra, när ingen är lik den andra. Alla har olika problem, men alla har även olika fördelar.
Herregud, jag har inte än fyllt 20, och har inte studerat musik så mycket innan jag kom hit. Jag är där jag är och det jag vet med säkerhet är att jag älskar att sjunga, och den känslan får jag aldrig tappa.
Min kära sångpedagog ringde mig igår, och jag blev så glad! Det var så skönt att bara stämma av och berätta läget och få lite visa ord för att få mig på spåret igen.
Dagens övning kändes mycket bättre! Jag tror jag hittat tillbaka, eller snarare tagit ett steg frammåt.
Jag har även hunnit med några avsnitt av Sex and the city idag. Jag kan inte slita mig från den serien. Det kan tyckas märkligt att man kan vara lika inne i SATC som i Tolstojs romantiska romaner, men det är jag! Jag blir glad och peppad av de fyra kvinnorna i SATC, och idag har jag känt mig precis som de sa i det avsnitt jag såg på förmiddagen-Single and fabulous!
Bon soir!
Lost...
Det som inte fick hända har hänt! Queen-Kajsa har försvunnit och ersatts av någon osäker kammarjungfru-Kajsa. Hur gick detta till? Det jag ansåg som sång i Växjö stämmer inte in med det de vill ha som sång här. De petar och gnetar i tekniken tills man till sist tappar förståndet. Givetvis är det mitt eget fel om jag inte tar till mig det på rätt sätt. 
Innan var sång något som kom innifrån, känslor, laddning och elasticitet. Nu är det pill med placering, hur man ska stå, placering och anvisningar i massor som gör att man blir statisk och allmänt fixerad. I allt detta arbete tappar man känslan, själen som man fått lära sig vara så viktig, ja, till och med det viktigaste! Vad vore en sång utan känsla och själ??
Jag får inte tappa allt det min kära, kära sångpedagog har byggt upp under den tid vi jobbade tillsammans! Jag är samma person som jag var innan Stockholm satte grill i huvudet på mig. Jag är fortfarande Queen-Kajsa, men jag måste bara låta henne komma fram igen. Det finns ingen anledning att känna sig sämst (även om fallet kanske är så). Jag är där jag är, jag är den jag är, och tänker utvecklas och uppfylla mina innersta drömmar.
Jag är skyldig min kära sångpedagog att kämpa vidare med det vi arbetade upp! Aldrig ska jag förkasta det! Ja, honom saknad jag, men från och med nu ska han följa mig i allt jag gör. Jag vet nog vad han skulle sagt...
Det är inte lätt att sjunga
...men ja, om italienskan är något jag måste arbeta på, så får jag ju göra det! O, ja, jag lovar att kämpa!
Jag var som sagt ganska bitter, nere och slagen igår och vad kan inte få en på bättre tankar än opera?! Jenny och och traskade till Operan och såg Spader dam av Tjajkovskij. Ja, vad ska man säga, musiken är underbar, det fanns några riktigt bra sånginsatser, men resten? Vad höll egentligen kören på med i första akten. Antagligen var det jag som var trött, för vissa saker förstod jag mig verkligen inte på!
Hur som helst är det ändå befriande att vistas i miljön på operan, få insupa härlig musik och stämmning och bara njuta.
Idag väntar ytterligare en dag masterclass, inte då jag själv ska sjunga, men lyssna, det ska jag minsann göra. Dessutom ska jag öva, öva, öva. Jag ska lära mig!!
Vendredi
Jag är precis hemkommen från sånglektion, och det är bara att konstatera att det är inte lätt att sjunga, men däremot väldigt kul och spännande! Sångteknik är verkligen intressant! Minsta lilla spänning i käken, minsta lilla spänning i kroppen eller andra små, små faktorer påverkar jättemycket! Det är verkligen en konst att sjunga! Så, förhoppningsvis ska man lära sig lite på dessa åren. Det är ju ett evighetsarbete och visst kommer det går frammåt, och visst har jag lärt mig mycket redan innan, men som sagt...ett evighetsarbete.
Idag har jag haft en lite ny och annorlunda relation till min kära bok, Krig och fred. Jag har dragits till den, men samtidigt har jag dragit mig för att läsa, då det just nu gör väldigt ont. Kriget börjar, liksom vemodet, komma till känna på allvar. Det där har givetvis inte hindrat mig från att läsa ändå, men det gör ont.
Idag har för övrigt varit en väldigt bra dag, en härlig dag, trots några fallgropar. Jag har ändå lyckats tackla de på bästa sätt. Jag har laddat inför kvällen, så jag och Jenny skulle ut och ta ett glas (eller två) och se oss omkring. Men det blir inget med det, tyvärr. Det får bli ytterligare en kväll hemma i soffan och den där utekvällen får vänta.
Nu ska jag lyssna igenom dagens sånglektion. Bon soir!
