kajsapalmer

Igår började masterclassen med Petteri och det är verkligen otroligt lärorikt att sitta och lyssna!! Mindre trevligt är det att stå och sjunga. Jag vet inte vad som hände riktigt, jag kände varken igen mig, min kropp eller min röst. Allt slutade fungera, och jag ble låst helt enkelt. När man väl har låst sig är det svårt att ta in kritiken och göra något åt sina fel, man har liksom bara fastnat. Det jag fick jobba på var text. Text, text, text. Jag har levt i någon slags vision om att min italienska inte är så dålig, inte bra, men inte heller helt åt skogen. Men, det är den! Igår kändes det som om jag aldrig kommer kunna lära mig, att jag helt enkelt inte kan! Att det liksom är lönlöst att ens försöka lära mig, för det går inte!

...men ja, om italienskan är något jag måste arbeta på, så får jag ju göra det! O, ja, jag lovar att kämpa!

Jag var som sagt ganska bitter, nere och slagen igår och vad kan inte få en på bättre tankar än opera?! Jenny och och traskade till Operan och såg Spader dam av Tjajkovskij. Ja, vad ska man säga, musiken är underbar, det fanns några riktigt bra sånginsatser, men resten? Vad höll egentligen kören på med i första akten. Antagligen var det jag som var trött, för vissa saker förstod jag mig verkligen inte på!





Hur som helst är det ändå befriande att vistas i miljön på operan, få insupa härlig musik och stämmning och bara njuta.

Idag väntar ytterligare en dag masterclass, inte då jag själv ska sjunga, men lyssna, det ska jag minsann göra. Dessutom ska jag öva, öva, öva. Jag ska lära mig!!