kajsapalmer

Herregud, hur slapp får man bli?! Idag skulle jag ha tränat och städat. Vad har jag gjort? Tittat på Mad Men, läst modemagasin och lyssnat på musik.

Imorgon får alltså bli en dubbelt så produktiv dag. Två träningspass, städning och tvättning, övning och scenframställning. Det kan gå :)

Men visst är väl söndagar till för att vila?! Kanske gäller inte det om man även vilat på lördagen...

...but what can I do..

Nya ljus, pälskudde och en flaska rött inhandlat. Men nej, tro inte att jag ska sitta hemma och mysa. Ska snart iväg och fira fredag. Ljusen är för en annan dag.

Det har varit en dag av berg och dalbana, men i stort en mycket bra dag.

Nu - dusch, smink och klädombyte.

Sen - Ja, vem vet! :)

Med sovmorgon men ändå ingen sömn steg jag upp och begav mig ut mot Djurgården. Efter en helt underbar och fantastisk promenad beger jag mig in till city för lunch/frukost med bästa Jenny!

Sånglektion hägrar ikväll och lite övning ska hinnas med innan dess. En grå och blåsig dag behöver inte vara fel. Let's find out.

Lyssnar på en kompis spellista. Vi har bytt icke-opera-eller-klassisk-musik-spellistor med varandra. Väldigt intressant. Plötsligt ljuder summertime (jazz-version) och jag drabbas av en längtan till sommaren i staden. Jag drabbas av en längtan efter långa promenader på Djurgården i kvällsolen. Efter varma shoppingrundor och glassar i farten.

Men nu är det höst. Det är inget fel med det. Imorgon blir det i alla fall med säkerhet promenad i paradiset. Känner för att gå och aldrig stanna, inte stanna förrän tankarna och känslorna är sorterade och utredda. Jag känner för att samtidigt lyssna på musik och inte stoppa förrän allt är klart. Jag känner för en ledig dag, en mellanlandning.

Men samtidigt känner jag inte alls för att mellanlanda, jag känner för att fortsätta frammåt, utan att stanna, utan att stoppa.

Imorgon blir definitivt en promenad i paradiset.

Fotbad, ett glas rött, jazz och brittiska Elle. Kan en onsdagskväll spenderas på bättre sätt?! Självklart, men det är inte så illa ändå.

Imorgon är det träning för hela slanten och givetvis sång för lika mycket slantar. Men nu ska jag njuta av vad onsdagskvällen erbjuder.

Idag har jag haft pianolektion och det går mycket, mycket sakta frammåt. Små bitar i taget liksom. Mest pratade jag och min pedagog om inställning idag. Hon bad mig göra lite improvisationer över en dess-moll kadens. Jag kröp genast ihop och gjorde en orolig min.

Jag har blivit bättre att våga prova nya saker, saker jag inte har så bra självförtroende i, men det är fortfarande en del arbete kvar på den fronten. Innan jag ens prövat bestämmer jag mig för att det inte går, att jag inte kan. Fel inställning alltså. När någon frågar om jag kan testa ska jag säga JA! Tjejer är allt fjöntiga ibland.

Snart ska jag iväg på instudering. Har så otroligt mycket sånger att studera in, men jag vet inte vart jag ska börja och hur jag ska börja.

La volià, la voilà, la voilà la Carmencita!

Vaknade och hörde hur det droppade utanför och med inställning på regn drog jag upp persiennerna och blev så glatt överraskad att jag nästan skrattade till. Blå himmel och solsken. Antar att det var nattens frost som droppade på fönsterkarmen.

Solen ler och jag ler. Det händer bara bra saker idag och jag är inte mer förkyld än igår. Men detta kan ju knappast misslyckas.

Är dessutom sugen på att lyssna på klassisk musik och opera, något jag inte varit på ett tag. Detta har förmodligen att göra med att jag äntligen börjat komma igång med min egen sång. Inspirationen och motivationen börjar leta sig tillbaka. Är det vår eller höst? Naturen säger höst, men magen säger vår.

Somnade halv tolv. Vaknade nio. Utvilad och pigg. Nu är det tvättid och sångplugg som gäller. Sedan står övning, övning, dejt med Sophie och sånglektion på programmet. Jag känner att detta kommer bli en produktiv, rolig och givande dag.

Njut av din måndag! :)

En riktig höstdag som spenderats och spenderas som sig bör. Promenad i regnet, fika på fika och musik. Stockholm har sina sidor och jag gillar nog faktiskt allihop.

Imorgon är det ingen musikhistoria och inget annat heller vad jag vet än. Med andra ord är det tvätt och sovmorgon som gäller. Sovmorgonen är välförtjänt eller snarare behövlig. Antal sömntimmar denna helgen är lätträknade, men det har det varit värt.

Ikväll blir det nog musiklyssning, te och filtmys. En riktig höstdag och en riktig höstkväll.

Konserten avklarad. Försöker inte tänka på det dåliga, utan det bra...eller försöker att inte tänka på det alls faktiskt. För nu ska jag iväg med lillasyster och äta libenesiskt. Det blir vår sista måltid tillammans, i och med att vi räknar med att försova oss och missa frukosten imorgon.

Ha en fantastisk lördagskväll! Nu ska vi gästa libaneserna. :)

Igår gav vi, drottningar av Småland, oss ut i natten för att uppleva jazziga tongångar, goda drinkar och glada människor. Vilken besvikelse.
Vad kan sägas om gårnatten? Fasching var en stoor besvikelse men Burger King höll mottet.

Idag är det konsert med Oktoberensemblen och nu håller vi tummarna hårt för att det ska gå!



En besviken Småländsk drottning hos kungarnas Kung

På utfart. Ska se vad fasching har att erbjuda. Ha en underbar fredagskväll!

Ja, Herre Gud, vad finns det att säga mer än "Jippie"! Det snöar ju! :)

Det snöar och lillasyster är på besök. Idag blir det heldag i skolan med gehör, rep och gemensam sång. Idag blir en bra dag!

Har förstått efter tusen statusuppdateringar på fb att snön är kommen i Småland. Här är det minsann ingen snö, bara kallt.

Men idag kommer min syster till staden.
Men idag ska jag äntligen ha sånglektion.
Men idag kommer ju bli en fantastisk dag trots snöbrist och kyla.

Dagens tips: Njut av varje sekund av denna dag! :)

Om det var svårt att gå upp igår var det en omöjlighet idag. Men vet ni vad?! Jag har gjort det omöjliga, jag har stigit upp och jag sitter duschad och äter frukost. Det är knäppt och pinsamt att behöva erkänna att det var vid nio väckarklockan ringde. Tänk de som går upp tidigt på riktigt!!

Hur som helst. Idag ska jag träffa min sångpedagog på skolan, min pianolärare och sedan ska jag även ha instuderingssemenarium. Kommer inte bli riktigt en lika lång dag som igår, men sådär halvlång blir den ändå. Ikväll ska jag lägga mig i tid.

Watch me!

Detta har varit en riktigt, riktigt lång dag. Började med musikhistoria på morgonen då vi hade lite av en salong. VI fick musikunderhållning av några i klassen och vi fortsatte att prata om romantiken. Åh, vad jag älskar allt från denna tid. Trängtan, längtan och allt på en gång.

Därefter träffade jag tillsammans med de andra solisterna i Mozarts requiem dirigenten som ska leda oss genom detta. Det är inte kul att när man för första gången träffar en dirigent är sjuk och hes. Man vill ju göra så gott intryck som möjligt, men särskilt gott kan det knappast blivit. På onsdag ska vi träffas med orkestern. Snälla Gud, låt mig bli bättre tills dess.

Från kl. 18.30-21.30 har jag haft rep med "oktober-ensemblen". Att sjunga i kör när man inte är riktigt frisk är ingen hit kan jag lova. 

Men hörrni! Tro inte att jag är bitter, jag har skrattat mig igenom denna dag. Jag har varit glad, kanske trött, men ändå glad. Nu ska jag avsnjuta en kopp te, tända lite ljus och lyssna på icke-klassisk musik. Få landa i mig själv helt enkelt.

Himmlen är blå även idag, kanske mer blå än någonsin? Löven är kanske av vackrare färger än någonsin och luften är kanske friskare än aldrig förr. Allt är lite bättre än innan.
Livet är lite vackrare, lite bättre och en förväntan lurar under huden.

Jag har ett pirr i magen.

Idag är jag uppe och igång. Sitter och lyssnar till de körsånger vi i "oktober-ensemblen" ska framföra nästa helg. Det är plugg, plugg, plugg och då inte bara noter utan text. Danska och hebreiska. Denna söndagen ska jag även lära mig altparierna i Mozarts Requiem samt skriva en recension i Musikhistorian. En produktiv söndag. Here we go!

Klarblå himmel, färgglada löv, frisk luft. Detta är en fredag som inte kan misslyckas.

Har idag gjort två rundor på Djurgåden även om jag bara planerat...ingen! Jag skulle egentligen till affären, men benen bar mig liksom förbi och iväg mot mitt paradis. Som om jag inte fått nog av en runda gav mig ut igen. Det är verkligen en magisk plats morgon, dag som kväll. Nu är det ju lillördag och det firas med...bok om Maria Stuart, grönt te och förhoppningsvis lite sömn. Försvinn nu dumma förkylning så jag får leva ett normalt liv!

När jag för någon dag sedan kände att det var något i luften måste jag ha fått det i lungorna. Jag är på sådant toppenhumör! Jag var på toppenhumör innan träningen och är på ännu bättre humör nu efteråt. Jag log mig igenom hela cykelpasset. Ok, tänker ni, antingen var leendet ett grin av smärta eller så tog hon helt enkelt inte ut sog tillräckligt.

Fel och fel. Jag pressade allt ut de krafter jag hade i benen (även om man nu i efterhand känner att man kanske kunde ge lite till). Jag blir bara så himla glad av att träna, av energin i gruppen och framför allt av energin i musiken. Har man bara bra musik blir träningen dubbelt så rolig och effektiv.

Aaah. Underbart i alla fall!

Det är verkligen en förändring i mitt liv! Allt ser annorlunda ut och jag har till och med bestämt mig för att ha datorn på skrivbordet och inte i sängen. Ett stort steg kan jag säga.

Konstigt det där med att måndagsmornar alltid ska vara så oerhört svåra att gilla. Jag hade gärna flyttat hela denna process till imorgon. Få vända sig om när klockan ringde och skjuta på måndag en dag. Men nu är det måndag vare sig jag vill det eller ej och musikhistoria har jag vare sig jag vill det eller ej. Det är bara att göra.

Är fortfarande ett vrak, men efter att ha sett Funny face med Audrey Hepburn och Fred Astaire känner jag ändå för att försöka ge mig av till skolan och eftermiddagens scenframställning. Jag är ännu inte frisk, men vad tusan!

Som väntat blev jag på mycket bättre humör när jag träffat underbara Jenny. Det är skönt att ha någon man kan tala och vara med helt fritt. Det blev först fika för att fira hennes namnsdag och sedan mathandling på hemköp. Med matvarorna i famnen traskade jag åter hemmåt till min lilla lya. Nu har har avnjutit Breakfast at Tiffany's med tända ljus, te och givetvis lite godis.



Vad kan jag säga om filmen? Ingen storfilm, men helt klart ett bra komplement för SATC. En föregångare på någotvis och givetvis en klassiker. Man kan ju inte låta bli att älska den med sin ytliga handling och underbara soundtrack - Moon river.

Se den, flickor. Ni pojkar kan nog inte se något större värde i den.

Så, fortfarande sjuk, men med ett klarare sinne och med en trygg känsla av att man inte är ensam.

Igår innan jag somnade, precis innan jag somnade, fick jag smak av tiden som varit. Smaken var så distinkt att när jag blundade var jag nästan där, allt var så verkligt. Jag blev hänförd av hur sött den smakade. Hur mjuk och len, hur söt och hur ljuvligt var inte smaken av den tiden!

Det slog mig att man aldrig kan känna smak av framtiden på samma sätt. Det är därför man så gärna längtar tillbaka. Om man någongång känner smaken av framtiden smakar den oftast torrt och mjöligt. Det beror inte på att man inte ser ljust på framtiden, utan helt enkelt för att framtiden inte smakar lika sött som tiden som varit.

Idag rycktes jag upp ur mina drömmar, ljuvliga drömmar, och smaken var som försvunnen. Idag smakar ingenting.

Ok. Nu har jag tyckt synd om mig själv och deppat över min utdragna förkylning. Kanske är det dags att acceptera den och gå vidare? Det är ändå inget kul för omgivningen att bara tjabba om hur sjuk man är, om hur halsen käns och om hur synd det är om mig. Inte kan det vara särskilt roligt att läsa inlägg efter inlägg som bara innehåller sjukrapporter.

Nej, nu är jag sjuk. Låt oss säga att jag säger till när jag är frisk igen.

Så. Sånglektion idag, som ju blev lite kort i och med att jag inte kunde sjunga. Imorgon masterclass vilket innebär lyssna, lyssna, sitta, sitta och förhoppningsvis skratta, skratta. Läste någongång, någonstans att man varje dag måste le och skratta om man så ska fejka det. Kan nog stämma. Tänk nu på det mina vänner.

Japp, japp, japp, nu är det riktigt synd om mig. Det där med det-är-så-synd-om-mig-helg är inget skämt, jag går all in! Jag hoppas ni ser hur synd det är om mig! Det är så synd om mig. Jag har tänt ljus, lyssnar på synd-om-mig musik och dricker det-är-synd-om-mig te. Det är så synd om mig! Det är förmodigen syndast om mig i hela världen. Ja, så är det nog. Herregud vad synd det är om mig. Jag går verkligen in för denna känslan och tänker att jag kanske blir friskare då? Hur som helst är det det jag prövar ikväll, imorgon kör jag en annan metod.

...men visst är det synd om mig. Det är syndast om mig i hela världen...

Så var första filmen sedd. Jag är felt förkrossad. Filmen heter Remember me och jag gråter fortfarande, men nu något lugnare. För någon minut sedan låg jag och vred mig i sängen och grät högt och ljudligt (undrar vad grannarna tror...). Men det var verkligen brutalt, känndes som om någon huggt mig i magen eller i hjärtat. Fy fan...