En stund i tankar

Sitter nu nyduschad i pälsen och långklänningen jag numera lever i. Här sitter jag och ler över hur saker och ting aldrig blir vad man tänkt sig. Egentligen har man så lite att säga till om sitt eget öde, eller rättare sagt har man ingenting att säga till om. Man står maktlös inför det, men det är en skön känsla om man bara kan släppa kontrollen och flyta med.

Sedan ska man ju inte bara släppa taget om allt, då går allt åt skogen. Men det är en trygg och härlig känsla att ödet håller i trådarna.

Sitter och njuter av nocturnes av Chopin och tänker att äntligen kan jag börja livet som sångerska igen. Som jag längtat efter att få sjunga och jobba med musiken, leva musiken.

Musik är livet och livet är verkligen musik!

Diana Damrau som Rosina i Barberaren i Sevilla av Rossini.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0