kajsapalmer

Igår innan jag somnade, precis innan jag somnade, fick jag smak av tiden som varit. Smaken var så distinkt att när jag blundade var jag nästan där, allt var så verkligt. Jag blev hänförd av hur sött den smakade. Hur mjuk och len, hur söt och hur ljuvligt var inte smaken av den tiden!

Det slog mig att man aldrig kan känna smak av framtiden på samma sätt. Det är därför man så gärna längtar tillbaka. Om man någongång känner smaken av framtiden smakar den oftast torrt och mjöligt. Det beror inte på att man inte ser ljust på framtiden, utan helt enkelt för att framtiden inte smakar lika sött som tiden som varit.

Idag rycktes jag upp ur mina drömmar, ljuvliga drömmar, och smaken var som försvunnen. Idag smakar ingenting.