Jag tränar för livet
När jag för någon dag sedan kände att det var något i luften måste jag ha fått det i lungorna. Jag är på sådant toppenhumör! Jag var på toppenhumör innan träningen och är på ännu bättre humör nu efteråt. Jag log mig igenom hela cykelpasset. Ok, tänker ni, antingen var leendet ett grin av smärta eller så tog hon helt enkelt inte ut sog tillräckligt.
Fel och fel. Jag pressade allt ut de krafter jag hade i benen (även om man nu i efterhand känner att man kanske kunde ge lite till). Jag blir bara så himla glad av att träna, av energin i gruppen och framför allt av energin i musiken. Har man bara bra musik blir träningen dubbelt så rolig och effektiv.
Aaah. Underbart i alla fall!
Det är verkligen en förändring i mitt liv! Allt ser annorlunda ut och jag har till och med bestämt mig för att ha datorn på skrivbordet och inte i sängen. Ett stort steg kan jag säga.
