De med det där extra
Sitter just nu och lyssnar på Schumann och hans "Stille Tränen". Några som medverkar på samma seminarium som jag framförde den idag och herregud vad den är vacker! En riktig Kajsa-sång, svullst, stora känslor, laddningar så man svettas och näst intill dör. Undrar om den finns i låg sättning...
Tänk vilka duktiga musiker som gömmer sig på skolan. Det har kommit att bli en självkarhet att man rör sig bland begåvade människor, men så finns det de som sticker ut, som liksom har så mycket mer än alla andra. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men de har förmågan att verkligen musicera, att leverera och beröra.
De är ofta inte de som syns och hörs mest i korridoren, inte oftast de som visar upp sig själva. Men när de väl musicerar, när de väl börjar spela förstår man att detta, detta är något alldeles extra.
Tänk vilka duktiga musiker som gömmer sig på skolan. Det har kommit att bli en självkarhet att man rör sig bland begåvade människor, men så finns det de som sticker ut, som liksom har så mycket mer än alla andra. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men de har förmågan att verkligen musicera, att leverera och beröra.
De är ofta inte de som syns och hörs mest i korridoren, inte oftast de som visar upp sig själva. Men när de väl musicerar, när de väl börjar spela förstår man att detta, detta är något alldeles extra.
Kommentarer
Trackback
