kajsapalmer

"I drömmen du mig budskap bringat,
Fast synlig ej, du var mig kär,
Din sköna blick mig plågat där,
i själen har Din stämma klingat.
En dröm, så envis...den var sann!
Så snart då kom, jag genast visste,
min kind blev röd och handen riste,
och tyst jag tänkte: Det är han!"

Detta är en del ur Tatjanas brev i Eugen Onegin av Pusjkin. Tänkte lära mig den till morgondagens scenfrämställning. Hade först en ambition att lära mig hela brevet, men så mycket tid har jag inte. Dessutom skulle jag ändå inte hinna med att jobba med hela. Så det blir denna lilla snutt eller något annat. Om inte annat kan jag ta en text ur en romans eller något. Det löser sig.

Men det finns så mycket ambition, så mycket vilja, men så lite tid. Jag älskar våra scenframställningar och då även vår lärare som verkligen kan få oss att hitta bra saker. Det är verkligen intressant det där med teater. Om man ändå hade lite talang för det. Meningen är väl ändå att försöka locka fram den lilla talang man besitter och arbeta och utveckla den nu under dessa år. Scenframställningen känns faktisk som den viktigaste och mest utvecklande kursen på utbildningen.