Lost...
Det som inte fick hända har hänt! Queen-Kajsa har försvunnit och ersatts av någon osäker kammarjungfru-Kajsa. Hur gick detta till? Det jag ansåg som sång i Växjö stämmer inte in med det de vill ha som sång här. De petar och gnetar i tekniken tills man till sist tappar förståndet. Givetvis är det mitt eget fel om jag inte tar till mig det på rätt sätt. 
Innan var sång något som kom innifrån, känslor, laddning och elasticitet. Nu är det pill med placering, hur man ska stå, placering och anvisningar i massor som gör att man blir statisk och allmänt fixerad. I allt detta arbete tappar man känslan, själen som man fått lära sig vara så viktig, ja, till och med det viktigaste! Vad vore en sång utan känsla och själ??
Jag får inte tappa allt det min kära, kära sångpedagog har byggt upp under den tid vi jobbade tillsammans! Jag är samma person som jag var innan Stockholm satte grill i huvudet på mig. Jag är fortfarande Queen-Kajsa, men jag måste bara låta henne komma fram igen. Det finns ingen anledning att känna sig sämst (även om fallet kanske är så). Jag är där jag är, jag är den jag är, och tänker utvecklas och uppfylla mina innersta drömmar.
Jag är skyldig min kära sångpedagog att kämpa vidare med det vi arbetade upp! Aldrig ska jag förkasta det! Ja, honom saknad jag, men från och med nu ska han följa mig i allt jag gör. Jag vet nog vad han skulle sagt...
