Det som var
Idag har jag träffat min underbara farmor och vårt möte gick helt i museernas tecken. Vi började med att se på delar av Terakottaarmén på skeppsholmen. Herregud vilket arbete det måste varit att göra alla dessa figurer.
Sedan gick vi en vända inne på Östasiatiska museet. Därefter åt vi på Nationalmuseum och gick givetvis en vända där med. 
Nationalmuseum är en otroligt vacker byggnad och att bara vistat i lokalerna är nöje nog (men då är ju jag en väldigt lättroad person). Hur som helt. Där hade de en utställning kallad Härskarkonst. Jag älskar ju sent 1700 och 1800 tal. Jag älskar ju kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag älskar ju vacker konst och vackra kläder. tror ni att utsällningen passade mig? Men självklart.
Att se de magnifika tavlorna på de stora härskarna Napoleon och co, se deras ansikten, deras blick. Det är fångande.
Att se deras kläder gör känslan av verklighet så påtaglig. Detta har verkligen hänt. Och när jag stod där och glodde på kläderna, kunde jag för ett ögonblick se hur de såg ut med dessa kläder på. Kostymen fick liksom liv. Obehagligt på ett sätt, men facinerade på ett annat.
Att få se Kung Johans rum med allt som hörde därtill, gjorde mig nästan knäsvag.
Jag älskar de som var, det man läser om, det som bara käns som dröm, men faktiskt verkligen har varit. Jag är en romantiker och vill tro att det var just som i böckerna, som på målningarna och som i berättelserna. Jag älskar verkligen det som var.
