Det stormar

Snön yr, tankarna yr. De stormar fram och tillbaka, utan riktning och mål. Vad finns det egentligen för mening med detta väder, med dessa tankar? Ingen blir på bättre humör, ingen vill ut, ingen vill göra något i detta tillståndet, i detta väder. Det är mörkt, kallt och menlöst. Det är rått, tärande och hårt.

Hur lugnar man stormen? Man kan inget göra, bara låta den mojna av sig själv. Plötsligt när man inte vet ordet av har den stillnat. Det enda som finns kvar är ett svagt minne av hur jävligt det var innan, men mest gläds man åt den fantastiska lättnad som uppstår när stormen lugnar sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0