Att släppa garden
Idag på den gemensamma sånglektionen drabbades jag av något jag inte tänkt på sedan våras - att släppa garden. Att släppa garden, att våga stå för sig själv i sitt framförande kan vara fruktansvärt svårt. Jag skulle gärna innan varje framförande, litet som stort, ha en föreläsning om att jag är mycket väl medveten om alla fel jag gör, att jag så gärna vill göra rätt och att jag vet hur det borde vara. Jag vill ursäkta mig.
Allt handlar om att kunna stå för sig själv och sin förmåga, sin konstnärlighet. Gör man inte det finns ingen chans att kunna beröra en publik. Jag vet inte vad som hänt, jag är en person med otroligt mycket känslor i mig och jag vill inget hellre än att få sjunga med dem. Jag blir dock så lätt fast i teknisk tänkande, liksom försöka få allt rätt. Men vad fan! Inte kommer man någonsin göra något helt felfritt, jag måste verkligen jobba på att släppa och sjunga med alla de känslor jag har i mig.
Det är något min kära fd sångpedagog skulle säga till mig, det är jag säker på. Idag hade jag bara lust att sjunga något hjärtlsitande vackert, kanske för svårt, men sådär så jag själv inte skulle ungå att bli berörd. Men nej, det gjorde jag inte...
Så, släpp garden Kajsa och våga stå för var du är, vad du är och hur du är och vad du har. Det är inget fel med det!
