kajsapalmer

Idag har jag åter varit i Malmö och sjungit för jury. Det kändes betydligt bättre än i lördags på IE-sökningen. Jag stod inte och analyserade mig själv och jag kunde då bara njuta och sjunga. Det var en rolig provsjungning och det var så jag kände när jag gick ut därifrån-att det varit roligt. Jag försöker hålla fast vid den känslan, men kan inte låta bli att grubbla ändå. Jag var uppriktig när jag sa att det inte skulle spela någon roll om jag gick vidare efter att jag haft en sådan härlig känsla under och efter provet, men man kan inte låta bli att undra. Det är faktiskt ganska jobbigt att inte få någon feedback efter man har sjungit. Man är ju helt ovetande om hur bra eller dåligt det var, vad som var bra/dåligt och vad man skulle behöva jobba mer på.

Som ni kanske förstår har jag inte gått vidare till det andra sångprovet. Jag har lite samma känsla som efter Köpenhamns-sökningen. Lite tomhet kanske man kan säga, eftersom man hade en god och positiv känsla. Men visst, man vet som sagt inte hur långt ifrån eller hur nära man var att gå vidare och kanske är det bäst så. Då kan man själv välja att tro att man varit nära eller inte. Jag tror jag bestämmer mig för att de var nöjda och att de tyckte det var bättre än förra året och att de gärna vill att jag kommer tillbaka nästa år. Det är trots allt väldigt få som går vidare och de tjejer som gjorde det var alla utom en minst 2 år äldre än jag.

Just nu känns resan och sökningen i Stockholm inte alltför meningsfull, men jag tror att efter en natts sömn känner jag annorlunda. Jag tror att jag imorgon istället är taggad för revanch...