Gårdagen...
Gårdagen var den längsa dagen jag någonsin upplevt, tror jag. Jag gick som sagt upp innan ottan och befann mig på Malmö musikhögskola för upprop kl. 08.45. Där fick vi reda på vilken tid man fick göra provet. Gissa vilken tid jag fick? Tredje från slutet, kl. 17.15!!! Ok, tänkte jag, då hinner jag se mig om och gå på stan och slappa och det gjorde jag också. Jag tog en noggrann runda i affärer jag inte ens brukar gå in i och tänkte att jag tar ordentligt med tid på mig. När jag var klar...var klockan två! Jag begav mig tillbaka till muskhögskolan och sjöng upp och spelade massor med piano, men det var fortfarande mer än en timme tills jag skulle sjunga...
Grejen är att när man gått upp halv fyra är man inte precis väldigt pigg på att hitta på saker för at fördriva tiden. Helst vill man bara gå och lägga sig. Jag hade ont i huvudet, var aleless varm och fruktansvärt trött när jag en halvtimme innen jag skulle träffa pianisten satte mig i provkorridoren.
Rösten kändes i alla fall ruskigt bra och det var jag glad över. Övningen med pianisten gick kanon och jag var taggad, trots segheten, inför provet. Provsalen var dock inte lika härlig att sjunga i som övninglokalen, vilket blev lite som en chock och därför kunde jag inte njuta på samma sätt. Jag felade därför en del med tekniken och det tog en del av koncentrationen. Det är inte bra att börja analysera sig mitt i en provsjungning...men det gjorde jag. Well, well, nu är det gjort och det gick hyffsat och som jag nämnde känns rösten jättebra och jag tycker det händer saker varje dag. Det är en fantastisk känsla. NU vet jag hur förutsättningarna ser ut inför musiksökningen i Malmö nästa vecka och kan förbereda mig för den.
Idag väntar vila, vila och sångpluggande...
Grejen är att när man gått upp halv fyra är man inte precis väldigt pigg på att hitta på saker för at fördriva tiden. Helst vill man bara gå och lägga sig. Jag hade ont i huvudet, var aleless varm och fruktansvärt trött när jag en halvtimme innen jag skulle träffa pianisten satte mig i provkorridoren.
Rösten kändes i alla fall ruskigt bra och det var jag glad över. Övningen med pianisten gick kanon och jag var taggad, trots segheten, inför provet. Provsalen var dock inte lika härlig att sjunga i som övninglokalen, vilket blev lite som en chock och därför kunde jag inte njuta på samma sätt. Jag felade därför en del med tekniken och det tog en del av koncentrationen. Det är inte bra att börja analysera sig mitt i en provsjungning...men det gjorde jag. Well, well, nu är det gjort och det gick hyffsat och som jag nämnde känns rösten jättebra och jag tycker det händer saker varje dag. Det är en fantastisk känsla. NU vet jag hur förutsättningarna ser ut inför musiksökningen i Malmö nästa vecka och kan förbereda mig för den.
Idag väntar vila, vila och sångpluggande...
Kommentarer
Trackback
