Sömnlös natt?
Ikväll blir det förmodligen inte mycket av den sömn jag behöver för min kära lillasyster har fest. Ja, det är fullt ös och ösigare blir det för varje minut tycker jag...Tänk er, ett gäng dragna ungdomar-det är inte vad man vill komma hem till en fredagskväll och i synnerhet inte efter man har varit på en konsert med klassisk musik...
Det var Musica Vitae som spelade på palladium och det var Sven-David Sandström som hade skrivit musiken. HEla konserten bestod av ett stycke, som i sin tur bestod av tre delar som vad jag förstod var omskrivningar av körstycken han skrivit. Lena Hoel var där och läste texterna till musiken. Det var bra att man fick de inslagen så man hade något att relatera musiken till. Jag är inte stormförtjust i den moderna konstmusiken och Sven-Davids. Det var vissa partier som hade fina harmonier, men det var just också musik full av olika harmonier som växlade. Musiken tappade sin helhet lite och så kom pariter som var helt osammanängande. Min kära storebror skulle kalla det Ingmar Bergman-musik.
Ja, hur som helst fick man uppleva lite sköna ljud, som stråkar faktiskt ger och det är faktiskt alltid kul att gå på konsert.
Imorgon ska jag träffa orkestern för repetition inför söndagen konsert. Det ska bli ruskigt kul och jag är fruktansvärt taggad inför att sjunga! Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ha på mig, och det mina vänner, är ett stort problem. Det stora problemet ska jag lösa imorgon...
Det var Musica Vitae som spelade på palladium och det var Sven-David Sandström som hade skrivit musiken. HEla konserten bestod av ett stycke, som i sin tur bestod av tre delar som vad jag förstod var omskrivningar av körstycken han skrivit. Lena Hoel var där och läste texterna till musiken. Det var bra att man fick de inslagen så man hade något att relatera musiken till. Jag är inte stormförtjust i den moderna konstmusiken och Sven-Davids. Det var vissa partier som hade fina harmonier, men det var just också musik full av olika harmonier som växlade. Musiken tappade sin helhet lite och så kom pariter som var helt osammanängande. Min kära storebror skulle kalla det Ingmar Bergman-musik.
Ja, hur som helst fick man uppleva lite sköna ljud, som stråkar faktiskt ger och det är faktiskt alltid kul att gå på konsert.
Imorgon ska jag träffa orkestern för repetition inför söndagen konsert. Det ska bli ruskigt kul och jag är fruktansvärt taggad inför att sjunga! Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ha på mig, och det mina vänner, är ett stort problem. Det stora problemet ska jag lösa imorgon...
Kommentarer
Trackback
