kajsapalmer

Inlägget som följer kommer skilja sig tvärt från det jag skrev sist. Jag är nämligen fruktansvärt frustrerad! Jag vet läget och jag vet att jag inte borde brusa upp, men kan ändå inte låta bli att nästan tappa modet, packa väskorna och fara hem igen.

Vem säger att det är lätt att sjunga? Ingen hoppas jag, för det är nämligen väldigt, väldigt svårt! När jag inte hittar rätt läge eller får rätt känsla i min sångteknik blir jag inget annat än väldigt frustrerad. Jag försöker slappna av, tänka igenom, tänka tillbaka. Jag andas djupt, slappnar av i nacken och i käken, andas in där jag vill att tonen ska ligga utan att spänna mig någonstans och tar ton och stöder nerifrån...tror ni att det funkar? Nej...Åh, vad man blir frusterad!! Efter många försök, gav jag upp, slog ihop sångpärmen och lämnade skolan med gråten i halsen. Men det var inte tårar av vemod, saknad eller sorg utan Frustration!!!

Jag ska snart äta middag, sedan ska jag lyssna på min tröstinhandling-Tristan och Isolde med La Nilsson och Windgassen. Under tiden ska jag känna, tänka, lyssna...känna, tänka, lyssna och kanske när jag vaknar imorgon är jag lite klokare...