kajsapalmer

Första dagen på mitt lilla sommarjobb är avklarad och första dagen som jag sett solen här i Småland. Jag är fortfarande trött, men det är inte så konstigt. Imorgon har jag en fri förmiddag, och då ska jag sova ut och ge mig ut på promenad...har jag tänkt. Vi får se var det blir.

Sitter och lyssnar på musik och tänker på forna tider. Och då menar jag riktigt forna som på 1800-talet. En tid då jag inte levde, men en tid då jag gärna levt (om jag tillhört de rika skikten vill säga). Nu när kungligt bröllop är vardande blir min längtan ännu större. Det gamla och antika intresserar mig verkligen, mycket. Jag får en väldigt stark längtan efter att få uppleva "förr". Jag får en sådan där rastlös längtan, en likadan känsla som då jag läser Anna Karenina och en sådan känsla jag får då jag lyssnar på Romans i F moll av Tjajkovskij. 

 

Återigen. Mina känslor är obeskrivliga, men de är starka. Att jag är en sådan drömmare ser jag som något positivt, men det är sällan lätt. Det är lidelsefullt, tungt och slitigt. Det är ljuvligt, underbart och fantastiskt. Jag vill inte tappa den egenskapen och jag vill inte nöja mig. Jag är en drömmare, och jag väljer att tro på mina drömmar. De kan slå in, de kommer slå in. Jag lever för mina drömmar. Jag lever för drömmar om musik, kärlek och liv. Utan dessa drömmar, var finns då kvar att leva för? De är mitt liv och min inspiration.