kajsapalmer

Jag har lust att gå en runda på djurgården, känna den friska luften, se solen gå ned över vattnet, höra fåglarna sjunga och känna doften av gräs och blomster.
Jag har lust att sätta mig uppe i Vanadislunden och blicka ut över staden, se kvällssolen ligga över hustaken och känna frisk luft.
Jag har lust att lägga mig i Humlegården med en bok, känna doften av gräs och känna gräset mot mina fötter och solen på min rygg.
Jag har lust att se på en Opera-dvd, känna inspirationen komma över mig, fångas av starka och hänförda känslor och blir uppfylld av musik och dramatik.

Men jag har inte ork att göra något av dessa saker. Allt detta skulle få mig att må så mycket bättre, men inget kan jag få mig till att göra.

Snart går solen ned över Djurgården och då blir det kallt, och kallt är det förresten redan för det blåser litet.
Luften må vara frisk uppe på Vanadislunden, men kall är vinden ikväll och bänkarna är hårda.
Humlegården är inom kort täckt med skugga, vem vet vad som egentligen gömmer sig i gräset där och min rygg är redan sönderränd så solvärme skulle bara skada.
Min egen sång går åt skogen för tillfället och därför skulle det vara att strö salt i såret att se på en Opera-dvd. Att dessutom se och höra andras klagan är inget upplyftande när man har fullt upp med egna problem.

Lika mycket som man rår över sin egen lycka, rår man över sin egen olycka.