Förlåt ett stänk av bitterhet...

Alltså ursäkta min bitterhet, jag brukar faktiskt inte vara bitter, men nu nöjer jag mig inte. Jag nöjer mig inte med kylan och snön, mörker alldeles för tidigt och alldeles för gott och för lite träning. Vart tog de varma promenaderna vägen? De där promenaderna på djurgården, på Stockholms gator i luftig kjol och linne. Vart tog ljusa kvällar om våren och ljumma nätter om sommaren vägen? Och vart tog min vilja och min driftighet vägen? Vart tog mitt liv vägen och vart tog min positiva inställning vägen? Ingen som vet, ingen som vet. Kanske försvann allt tillsammans med solen och värmen.

Ursäkta min bitterhet och även om jag inte är bitter särskilt ofta är det inget tillstånd jag njuter av precis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0