Jag är....jag!
Ibland kan jag drabbas av en oro, en oro att jag inte övar tillräckligt. Jag drabbas av en oro som får mig att tänka att jag lever för mycket på ytan av musikervärlden, att jag tänker för lite på musik, på sångteknik och på stycken under dagarna. Ibland när jag ser andra kan jag bli orolig att jag är för slapp, för i slapp i den bemärkelsen att jag inte i vad jag än gör tänker och är musiker. Jag får ibland för mig att en sångerska ska vara på ett speciellt sätt, ägna sig åt specifika saker, tänka på ett specifikt sätt och lyssna endast på opera. Ibland blir jag rädd att en musiker bara lyckas om den läser musikrelaterade böcker, lyssnar på skickligt komponerade låtar och övar hela dagarna. Jag kan ibland bli orolig att man inte är tillräckligt mycket musiker om man inte bara snackar om musik och särskilt sitt eget musicerande.
Men nej, det går inte många sekunder innan jag ler åt oron. Jag är ingen dålig sångerska om jag gillar dåligt ansedda låtar, klär mig som jag vill och läser de böcker jag vill. Jag är ingen dålig sångerska om jag umgås med människor utanför musikervärlden och ägnar mig åt vad de gör. Jag är ingen dålig sångerska för att jag inte övar, översätter texter eller studerar in hela dagarna. Jag är jag, och jag älskar att sjunga. Min högsta dröm är att bli sångerska och det kommer jag bli. Jag gör det inte för någon annan, jag gör det fö rmig själv och på mitt sätt. Även en sångerska måste leva, få uppleva. Så nog med övningshets.
