kajsapalmer

Lika glad blev jag den där novemberdagen då jag drog upp persiennerna och fann att marken var övertäckt och alldeles vit. Samma leende föll på mina läppar och samma pirrande känsla fick jag i magen när jag tänkte på tiden som kändes allt mer nära. Samma känslor fick jag idag när jag fann att marken syntes. Hur ofta blir man glad av att se asfalt, liksom?! Men idag, åh, idag är det en härlig syn. Nu blir allt lite lättare, nu är allt närmare och mer definitivt. Det är som att få komma upp till ytan och andas lite innan den nya snön (som förmodligen ju kommer snart) kommer. Men tills dess ska jag njuta av varje steg utan halka och varje gruskorn som fastnar under skon. Jag ska njuta av varje grå asfaltsbit.