Inte en sekund för tidigt

Nu kan jag inte längre skylla på "min egen väg". Nu är det dags för skolan och övningsrummet och tro inte att jag inte ser fram emot det. Det ska bli helskönt att komma igång. Ikväll känner jag för långpromenad, vi får se hur bra det går att öva...

Btw. Idag var jag tvungen att tvinga mig själv, liksom hålla fast fingrarna för att hålla mog borta från den röda läppstiftet. Någon måtta får det vara, men jag älskar det så lite bar känner jag mig. Nä, nu...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0