Vintersaknad?
Är det väldigt konstigt att i mitten av september längta efter vintern? Är det konstigt att längta efter vinterkläder, snö och mörka dagar? Är jag helt knäpp när jag saknar känslan av frusna tår, halka och snödrivor?
Vad jag längtar efter är egentligen inte kyla, halka och mörker. Jag längtar efter känslan när vintern är här. Jag tänker på förra året, på känlsan precis innan jul. Det var en märklig och speciell tid men ändå med känslor och en stämning jag kan sakna.
Jag längtar egentligen inte efter kylan. Jag längtar efter att sitta på ett fik och se ut över vinterlandskapet, Stockholm i snö, känna värmen från tekoppen och dofterna från pepparkakor och saffran, kanel och glögg.
Jag längtar egentligen inte efter halkan. Jag saknar efter de gånger jag sprang till bussen i pälsen och höga stövlar. Då jag nästan halkade omkull, men hann i tid.
Jag längtar egentligen inte efter mörkret. Jag längtar efter att tända ljus, doftljus, värmeljus och ljus i alla dess former. Jag längtar efter att i ljuset och i doften av de tända ljusen lyssna på jazz och julmusik.
Det Är konstigt av mig att i mitten av september längta efter vintern, men jag gör det. Jag längtar och saknar stämningen och känslorna. 
Jag hade inte haft något emot att i vinter bära kappa i getpäls och höga stövlar båda från Burberry Prorsum
