2010-08-29 På väg...
När jag skriver detta är jag åter på väg till Stockholm. Mitt hjärta var tungt när jag lämnade Växjös perrong. Jag ville åka, men jag ville inte lämna. Det var inte förrän idag jag insåg att jag inte längre kan hålla fast i sommaren, hålla i allt som hänt, hålla det kvar. Jag försökte in i det sista, jag försökte verkligen, men tillslut gled det ur mina trötta händer.
Det har hänt så otroligt mycket denna sommar, och ingen är sig lik. Det har liksom känts som något helt nytt, något revolutionerade, likt en gigantisk förändring. Vi är ingen sig lik, vi har alla gjort en resa, tillsammans, och nu ska resan fortsätta, men på våra egna håll.
Jag ville verkligen inte släppa taget, inse att allt måste ha ett slut. Jag visste att jag var tvungen att släppa, skita i det och gå vidare, men jag kunde inte. In i det sista förnekade jag slutet.
Nu sitter jag åter på väg hem till Stockholm och mitt hjärta är lättare än på mycket länge. Det finns ingen återvändo, jag har släppt taget. Nu väntar vardagen. Samma vardag men annan människa. Framtiden ser ljus ut, mina vänner!
