Att få sin sångarkropp på tygeln

Igår hade jag som sagt sånglektion och min gud vad jag är tacksam för att ha en sådan bra pedagog. Vi byggde på ytterligare med saker att tänka på och det är pilligt och krävs massor med tankeversamhet och fokus. Dock krävs ju fortfarande sångarglädje och en bra bas. Därför ska jag efter mitt tvättpass bege mig till skolan för övning och jag är så pepp!

Sång är en konst men när det är rätt, ser det så lätt ut. Som om man pratar. Skenet bedrar och bakom det ljud som kommer ut göms inte bara massor med arbete, utan massor med tekniska detaljer. En riktigt genomträngande ton, som tycks vara den mest vassa i världen har en bra öppning för fritt flöde. Så ofta som människor tror att det bara är masken som gör jobbet. Det är en hel värld att upptäcka bakom bihålor och näsan. Allt ska fungera och allt ska samverka. När det gör det går tonen genom hela kroppen och den blir bedårande vacker och man kan likt en genomriden dressyrhäst börja leka.

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om min fascination för sångarkonsten och en hel uppsats om likheter mellan dressyrridning och sång, men det får bli en annan gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0