kajsapalmer

Det är något med Stockholm ikväll, det är något i luften, något på himlen, i husen, i asfalten och i de försenade bussarna. Det är något, och det är bra. På min lilla promenad från gymmet kände jag det starkare än någonsin och för varje steg saktade jag ned lite. Med P2 live jazz i öronen kom det till mig, kärleken till denna stad och trots kylan ville jag inte komma fram, hem och in. Jag ville inte frysa ögonblicket för jag ville ha det precis så levande som det var, men jag ville hålla kvar och känna så ett bra längre tag än jag gjorde. Promenaden hem var för första gången alldeles för kort.