Lördag förmiddag

Så var man ensam igen. Ensam men rik på skratt och fina stunder. Så kommer tröttheten sakta krypande efter bara någon timme natts sömn och så undrar jag om jag kommer orka en social kväll till nu. Kanske, det får framtiden utvisa.

Vad jag nu känner är en lycka över att få hjälpa och finnas för mina vänner och så känner jag för en liten promenix eller lite gym. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0