Tänk vad man kan bli förvånad över sig sjä...

Tänk vad man kan bli förvånad över sig själv och sin röst. När jag hittar rätt, blir jag förvånad över min klang och över känslan. Nu sjunger jag och vad tusan gjorde jag innan? Jag visste väl helt enkelt inte vilken röst jag egentligen hade, under ytan. Där döljer sig en massa röst och ett djup som jag håller på att utforska. Ofta när det känns som om jag använder min fulla röst skrapar jag bara på ytan. Men gud vad jag får arbeta. Jag var svettig och utmattad i hela kroppen efter en timmes lektion. Det är krävande det där med sång. Oj, oj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0