Mitt liv en söndag

Hur underbart är det inte att få känna pirr i magen, känna lyckan spridas inifrån och ut i fingertopparna och få munnen att spricka upp i ett stort leende. Allt för inget särskilt, bara för livet.

Nu har jag sett Turandot av Puccini för första gången. Turandot sjöngs av Eva Marton och Calaf av Michael Sylvester. Jag tror inspelningen var från 1994 och det märks. Det märks på sättet de för sig, på regin, på kläderna och på scenen. Det märks på sångarna både tekniskt och fysiskt...

Vad annat kan jag säga. Operan är lite annorlunda i karaktären, det var ju den sista operan Puccini skrev innan han dog (han hann förresten inte skriva klart den, den har fullbordats(?) i efterhand). Musiken har sina fina bitar, operan har sina hits men så mycket mer tycker jag inte om den nu. Finalen är ju bra, men jag måste kanske se den någon mer gång för att uppskatta den mer. Hej och hå, men se den själv och avgör vettja! :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0