kajsapalmer

Min sånglärare här i Stockholm tyckte att jag skulle ta mig en kik på Dyvekes sanger av Peter Heise, och jag vil bara säga tack. Först förstod jag mig inte på dom riktigt, men när jag började översätta och läsa om Dyveke (ca 1490-1617) och Prins Christian II (1481-1559) blev jag riktigt berörd. Dyveke var en ung kvinna som bodde med sin mamma i Bergen i Norge. När hon var i 20 årsåldern träffade hon Christian II (ja, Christian Tyrann...), dansk regent och blev hans älskarinna. Hon flyttade tillsammans med sin mamma till Köpenhamn och fortsatte vara kungens älskarinna även om han gifte sig med en annan kvinna. När hon var endast ca 27 år gammal dog hon, möjligtvis av förgiftning.

Texterna, som är skrivna av Holger Drachmann, beskriver utifrån Dyvekes eget perspektiv livet i Norge innan hon träffar Christian, hennes förväntan innan han kommer, första mötet och hennes liv i Danmark med kungen. Hon tänker där tillbaka på hennes liv innan hon blev kungens älskarinna, men känner inte att hon kan få kungens förståelse. På något sätt är hennes öde tragiskt, och det inte bara för att hon dör ung.

Dyveke betyder liten duva och i flera tillfällen i texten jämför hon sig själv med en duva och Christian med en hök. Det vackraste just nu är nog ändå den sång då hon för första gången ser Christian, Vildt, vildt, vildt suser blaesten. Någon rad ur texten lyder:

Hans oje var dybt som fjorden derude, jeg kunde mig saenke derned.

For foden jeg kunde ham falde med suk og smile, om haanden min pande strög. De sagde saa ofte, at Duen var smuk. Nu veed jeg, nu veed jeg forst hvem der er Hök!

Ungefärlig översättning:

Hans öga var djupa som fjorden där ute, jag kunde sjunka in i det.

Vid hans fot kunde jag falla ned med en suck, och le om hans hand min panna strök. Ofta sa de att duvan var vacker. Nu vet jag, först nu vet jag vem som är Höken!

Förhoppningsvis kan jag hitta några av sångerna som jag kan sjunga. De är verkligen vackra!