kajsapalmer

Igårkväll var det dags. Jag skulle se om det fanns platser kvar på Operans föreställning av Tosca. I och med att de inte ger så många föreställningar tänkte jag att det näst intill skulle vara omöjligt att få annat än lyssnarplatser, men plats fick jag och det var långt ifrån fullsatt. Kanske har det att göra med helgen, eller kanske de dåliga recensionerna i DN?

Hur som helst var jag där, vilket ju faktiskt var viktigast (för mig), och förväntningarna var höga. Tosca tillhör ju en av de stora favoriterna. Rollbesättningen såg ut som följande:

Tosca Emma Vetter
Cavaradossi Renzo Zulian
Scarpia Johan Edholm
Angelotti Ola Eliasson
Sakristanen Magnus Lindén
Spoletta Carl Unander-Scharin
Sciarrone John Erik Eleby

Dirigent Pier Giorgio Morandi / Dima Slobodeniouk

Vokalt var det bra kvalité. Emma Vetter har en väldigt stor röst och en bra genomträngande höjd. Renzos höjd var också bra, men han kändes lite ostabil, liksom inte riktigt konsekvent. Men höjdtonerna satt, och det är ju det viktigaste när man är tenor (eller?). :)
Bäst både vokalt och teatraliskt var Johan Edholm som Scarpia. Vilken enorm genomslagskraft i rösten! En stor och djup röst som ändå lyckas bära ända upp till sista raden på 3:e övre raden.

Operan är givetvis fantastisk, Puccini vet hur man berör. Man kan säga vad man vill och klychiga operadödar, men det är gripande och storslaget och jag blir starkt berörd. Tosca innehåller vekrligen stark och gripande musik á la Puccini och de medverkande matchar rollerna fint. Ingen matchar givetvis La Nilsson, men herregud, det kommer väl aldrig excistera någon som gör det.

Hur som helst är det oerhört inspirerande och kul att ha fått se sin första Tosca live och ett kan jag lova, det blir inte den sista...