En heldag på Djurgården
Hela gårdagen spenderade jag på Djurgården, förutom en timme då jag var hemma och bytte till långbyxor efter att ha bränt mig på benen. Och jag som "skrytit" om att jag aldrig får färg på benen. Nu har de en alldeles egen rosaröd färg. Kanske är det för mitt eget bästa att solen inte lyser idag.
Att se på dressyr denna helgen känns så rätt. Dels längtar man efter att själv sittapå hästryggen nu när våren är här och dessutom är det högst relevant för min sång. Jag har alt sedan jag började ta sånglektioner fört paralleller mellan sång och dressyr-ridning. Det är liksom känslan i kroppen, stödet, suget. Jag vet inte hur jag sa förklara det, men det är hur som helst väldgt likt.
Efter att ha varit hemma och bytt till långbyxor och skjorta, begav jag mig iväg i sommarkvällen för att upleva solnedgång på Djurgården. Somliga som känner mig kommer bli trött när jag skriver detta, men det är en obeskrivlig känsla att promenera i den vackra naturen en sommarkväll som den igår. Känslorna synerna, dofterna och luften väcker hos mig är så starka. Jag vet inte om det är att det påminner så mycket om hemma. Jag kan till och med bli tårögd av ett vanligt trästaket i högt gräs. Det är i alla fall otroligt vackert! Den något fuktiga luften gör att dofterna kommer fram ytterligare och det är dofter av gräs, blommor, vatten och djur. Det råder en alldeles speciell tystnad och bara fåglarna och vattnet hörs, kanske någon båt som tuffar förbi. Nej, jag kan verkligen inte beskriva det, men det berör mig väldigt starkt.
Att se på dressyr denna helgen känns så rätt. Dels längtar man efter att själv sittapå hästryggen nu när våren är här och dessutom är det högst relevant för min sång. Jag har alt sedan jag började ta sånglektioner fört paralleller mellan sång och dressyr-ridning. Det är liksom känslan i kroppen, stödet, suget. Jag vet inte hur jag sa förklara det, men det är hur som helst väldgt likt.
Efter att ha varit hemma och bytt till långbyxor och skjorta, begav jag mig iväg i sommarkvällen för att upleva solnedgång på Djurgården. Somliga som känner mig kommer bli trött när jag skriver detta, men det är en obeskrivlig känsla att promenera i den vackra naturen en sommarkväll som den igår. Känslorna synerna, dofterna och luften väcker hos mig är så starka. Jag vet inte om det är att det påminner så mycket om hemma. Jag kan till och med bli tårögd av ett vanligt trästaket i högt gräs. Det är i alla fall otroligt vackert! Den något fuktiga luften gör att dofterna kommer fram ytterligare och det är dofter av gräs, blommor, vatten och djur. Det råder en alldeles speciell tystnad och bara fåglarna och vattnet hörs, kanske någon båt som tuffar förbi. Nej, jag kan verkligen inte beskriva det, men det berör mig väldigt starkt.
Kommentarer
Trackback
