Efter-konserten känsla
Befinner mig i den där efter-konsert-känslan. Känns den bekant? Om inte kan jag förklara de olika stadie man går igenom efter en konsert, liten som stor.
Direkt efter kan man antingen gå ned sig fullständigt och må dåligt över hur dåligt det gick, eller kan man som i detta fall bli glad och full av energi. Energin liksom kommer från igenstans. Man blir rastlös och glad, men efter en stund infinner sig tröttheten och hungern. Först då känns det att man hållt på i ett och att man inte ätit på länge och då kommer även tröttheten. En skön trötthet.
Det var absolut ingen märkvärdig konsert ikväll, men det är ändå alltid en viss anspänning som sätter sina spår. Imorgon ska jag sova så länge jag behöver, äta en lång frukost och läsa Vouge. Sedan ska jag gå en promenad i det (förhoppningvis) fina vädret. En slappdag het enkelt. Men så finns det givetvis några förplikterser i form av teori som jag måste jobba ikapp.
Nu sitter jag och lyssnar på Birgit Nilsson som sjunger Strauss och Sibelius och löser korsord. Perfekt fredagsunderhållning.
Ha en trevlig kväll!
