kajsapalmer

Igår natt var nog den värsta natten i mitt liv.

Jag hade gått och lagt mig, det var väldigt varmt, jag hade fönstret öppet och så kom regnet. Jag hann precis tänka hur skönt det blev när det regnade när blixten slog och det samtidigt small så häftigt att det knäppte i hela huset. Jag, som bor själv längst upp på vinden, var övertygad om att blixten slagit ned i huset. Så var dock inte fallet, men jag avlägsnade mig snabbt från vinden och kröp ned i mammas säng, vilket även min lillasyster gjorde. Där låg vi alla tre och lille MaskoT och våndades av denna fruktansvärda åska. Jag fick panikångest. När blixten slog blinkade klockradion och det luktade bränt i huset. Mamma såg blixten slå ned några hundra meter från fönstret och jag trodde detta var mina sista timmar i livet.

Jag drabbades av en sådan dödsångest. Skakade och skrek och var helt övertygad om att Gud skulle straffa mig. Jag hade fruktansvärd ångest och åskan kom och gick. På morgonen, vid åttatiden hade det lugnat ned sig. Varje gång jag hör ett muller nu rycker jag till. Jag är bara glad att vi överlevde.