Rastlöshet
Så var regnet åter påväg in. De svarta molnen lurar bakom trädtopparna och landskapet mörknar. Nu räcker det med regn och åska för ett tag tycker jag. Gårdagen spenderades i och för sig på stranden (vilket har lämnat sina spår om än inte i sanden men i form av röd bränna på kroppen), så visst har vi våra härlig stunder också.
Igårkväll kröp det så mycket i mig. I muskler, huvud och hjärta. Jag var rastlös och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, på ett mindre behagligt sätt. Liknande känsla kan man ju ha om man är riktigt glad, men så var tyvärr inte fallet igår. För att stilla min oro for jag iväg i sommarkvällen för en promenad. Så i den sena vackra sommarkvällen for jag fram genom skogar och ängar, förbi röda hus och kor och allt i kvällssolen och med Kent i öronen. Ja, det var sannerligen inte igår jag lyssnade på detta band som ger nostalgiska känslor, men igår var det perfekt.
Promenaden stillade mig hyffsat och inatt har jag sovit betydligt bättre än jag gjort på ganska länge. Jag är fortfarande inte riktigt av med min rastlöshet, men hur stor lust har man av långpromenad när regnet hotar i fjärran?
Igårkväll kröp det så mycket i mig. I muskler, huvud och hjärta. Jag var rastlös och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, på ett mindre behagligt sätt. Liknande känsla kan man ju ha om man är riktigt glad, men så var tyvärr inte fallet igår. För att stilla min oro for jag iväg i sommarkvällen för en promenad. Så i den sena vackra sommarkvällen for jag fram genom skogar och ängar, förbi röda hus och kor och allt i kvällssolen och med Kent i öronen. Ja, det var sannerligen inte igår jag lyssnade på detta band som ger nostalgiska känslor, men igår var det perfekt.
Promenaden stillade mig hyffsat och inatt har jag sovit betydligt bättre än jag gjort på ganska länge. Jag är fortfarande inte riktigt av med min rastlöshet, men hur stor lust har man av långpromenad när regnet hotar i fjärran?
Kommentarer
Trackback
