Jakten på lycka
Denna ständig jakt på lycka, vålmående och till och med perfektion. Denna veckan har jag tretat mer än vanligt med sången och tidvis har det känns rätt, men tidvis inte. Det har liksom varit trögt och tungt. Men i fredags gick det upp ett ljus, och jag förstod vad jag gjorde fel. Att reflektera, känna och testa är ju egentligen det bäst sättet att lära sig, om det leder till insikt, medvetenhet och förståelse. Det var så oerhört skönt att ha sånglektion i fredags, sedan kunde jag liksom slappna av. Ibland stirrar man sig blind, eller snarare lyssnar sig döv, på resultatet att man glömmer de allra mest självklara saker, och det gäller faktiskt inte bara sången, utan livet självt, inte sant? Det är så mycket focus på att prestera att man lätt glömmer bort det mest självklara-att leva!
