Sångkonsten
Fredag och det känns som om denna veckan bara rusat förbi. Anledningen till detta skulle jag gissa mig till att vara att jag har haft ganska fullt upp hela dagarna. Det nya schemat innebär till exempel att jag börjar kl. 9.00 tre dagar i veckan. Ja, jag vet, det är väl inte så farligt, bara en helt vanlig strattid för skolor, men det tar på krafterna.
Annars har denna vecka lämnat en del eftertanke. Över lag har jag börjat se denna utbildningen med lite andra ögon. Nu har jag gått en termin och känner mig trygg och lugn i miljön och det är nu man börjar se framåt, börjar planera och strukturera sig. Samtidigt som det känns mer avspänt börjar det kännas mer på riktigt. Här ska satsas.
När det gäller min sång känner jag att jag utvecklas på något vis, i någon grad, varje dag. Mellan sånglektionerna blir man mer medveten vilket gör att man hela tiden kan jobba vidare framåt. Ju mer jag lär känna min röst och tekniken blir min passion för sången ännu större. Att bli medveten ger en större frihet för uttryck men även mer uttrymme för känslor och passion. Vad jag måste lära mig är att leva i de känslorna när jag sjunger inför folk.
Det är svårt att släppa spärren, tankarna om teknik och liknande, men det är när man kan göra det, när man kan ge sig hän till musiken och dess innhåll som det når ut. Det bor så mycket inom mig, men jag måste bara släppa spärren, släppa garden.
Ikväll ska jag få ett kärt återseende. Jag ska nämligen till Kungliga Operan och åter se Barberaren i Sevilla. Jag såg den i höstas och blev glatt överraskad, en mycket rolig uppsättning. Jag räknar alltså med en trevlig kväll och jag önskar det samma till dig.
