Pity and the city
Ah, nu är jag hemma igen. Har jag kanske varit borta för länge? Hur som helst är jag här nu och vilken resa jag haft!! Det började med att tåget var en halvtimme försenat! Så jag fick stå i fruktansvärd kyla. Mina tår värkte så tårarna rann. När tåget väl kom fick jag konka upp all min packning på tåget. Tack för all "hjälp", ni fina medmänniskor. Väl inne vagnen möttes jag av en fruktansvärd odör. Någon eller några i vagnen var riktigt inbitna rökare. Ni vet så det luktar unket om allt. Detta satt jag i och precis när mina tår börjat få upp värmen var vi framme. Då fick jag åter konka på all packning själv. Ut från perongen, ner till tunnelbanan, in på bussen och hem. Sista biten fick jag stanna efter varje meter jag gick för att vila mina stackars armar.
Ja, jag tyckte väldigt synd om mig själv.
Men nu är jag hemma. Jag har packat upp, ätit middag och handlat. Nu sitter jag och tittar på några avsnitt av Sex and the City. Det får mig att slappna av. Imorgon ska jag besöka skolan. Måste se till att öva lite...hrm...mycket. Ja, jag har nog varit borta för länge, men nu är jag här. Vad jag har saknar Stockholm!
Är det bara jag, eller börjar inte vintern vara lite tröttsam nu?! Idag var första gången jag längtade efte grönska och värme. Vår. Ah, underbara grönskande vår, dröj inte din ankomst detta år. Vi har haft en sträng vinter.
